Aftonbladet – 12 oktober 1872, sida 3

Småskolans räknebok af Oskar Abergh, folkskoleinspektör. (Stockholm 1872.) Detta arbete, enligt förordet afsedt så väl för len mindre erfarne läraren som eleverna-, torde igot nytt i sitt slag. Hittills har man nt varit af den tanken, att det vore nödvändigt för barnen att kunna läsa någorlunda njelpligt innantill, d. v. s. att ha genomgått småskolans kurs, innan någon lärobok borde komma i fråga. Att den allra nyaste pedagogiken emellertid kommit till en annan åsigt, kan man sluta af det arbete, vi med dessa rader veat egna någon uppmärksamhet. Det förutsätjer nemligen, att bruket af läroboken skall börja angefär samtidigt med de första innanläsning: öfningarna. Huruvida detta låter sig i praktiken verkställas. kan naturligtvis icke falla nåson in att tvifla på. Men, som sagdt, det är icke endast de småsom ha att glädja sig åt len oskattbara hjelp, boken erbjuder. utan äfven den mindre erfarne läraren har blifvit väl: villigt ihågkommen med anvisningar, och deti minsta detalj, om den metod som bör följas och hvarom några citat torde vara tillräckliga att ge ett begrepp. Så här t. ex. gkall det gå till att på ett rätt konstenligt sätt bibringa barnen föreställning om antalet 1: Läraren: Sträck fram en hand! Huru många händer framsträcktes? Barnen: En hand. Flytta en kula i räkneramen till höger! Huru många kulor flyttades? En kula. Nicka med hufvudet en gång! Hurn många gånger nickade du? . En gång. J. 6. V. Aökidningsmatoriel, såsom kulram m. m., får nog begagnas, men icke på vanligt sätt, d. v. 8. för att åskådliggöra talens verkliga värde, utan så, att barnen öfvertygas om att t. ex. 156; 213, 0. 8. V.j nyheter, som utan tvifvel skola tillvinna fö liflig uppmärksamhet bland de äldre lärarne inmalet inspektionsdistrikt, han fått sig anförtrodt. äre PEETER SNES