Aftonbladet – 12 oktober 1872, sida 3

kan aldrig läta bii att drifva litet med er, nen nog vet ni att jag står fast. Ja, jag vet det, sade den andre lugnt. Jag vet också att hi alltid skall prata en hop dumheter och det qvittar mig precist ika. Men då ni frågar hvad som skulle hindra er från att bryta vår öfverenskommelse, så glömmer ni att ett enda ord af mig vore tillräckligt att skicka er tillbaka lit bort för lifstiden och att... En förunderlig förändring inträffade med attrycket i Grograms ansigte. Jag vet att jag är i ert våld, sade han, ;och jag ämnar uppföra mig alldeles oförvitligt emot er. Ävro de der karlarna som jag ser på landgången polismän ? Der står en konstapel, svarade den förre, men ni behöfver inte hysa nbigon fruktan. Ni är er så olik, att inte ens er gamle vän Bradstock sjelf skulle känna igen er, om nan stod upp ur grafven och nu fick se er. Tala ej om de döda och om grafvar, sade Grogram med en rysning, Af mannens synbara förskräckelse såg Pentweazle att han i grunden var en pul;ron och att ingen särdeles svårighet borde unna uppstå vid att tvinga honom fullgöra sin andel.af öfvenskommelsen. Sedan skaten blifvit funnen och delad dem emellan, så ju fredligare de kunde skiljas åt och ju vidare deras vägar gingo åt olika håll, desto bättre för dem båda. Då ångbåten lade till vid landningsplatsen blefvo de genäst omringade af agenter från sämre och hättre hoteller; redan under resan hade likväl Grogram af en sjöman ombord erhållit adress på ett herberge, enligt berättarens åsigt trefligt och snyggt, och der gästerna aldrig besvärades af närsångna frågor. De skilde sig således från tolkträngseln, ropade an en båtkarl, som