Aftonbladet – 12 oktober 1872, sida 3

dessa guldnuggets blifvit realiserade, sade Frank; men penningmäklarne i Sydney, i hvilkas vård jag anförtrodde dem, värderade dem till omkring tjugntusen pund. En rätt vacker summa, min sann! inföll mr Womersley. Hvilket rum har du gifvit Frank? frågade mr Womersley sedan de hade tagit sina ljus för att gå till hvila. Det ljusaste och vackraste här i huset, naturligtvis, bästa morbror. cederrummet, svarade Ellen. Jag var sjelf nyss deruppe; der ser så trefligt ut ech jag måste bedja dig särskildt observera den sköna törnrosbuketten i ett glas på din toilett, som jag har burit upp. Jag har sjelf erhållit dessa blommor som present i afton af mrs Bradstock. Af mrs — hvem? ropade Frank och ryckte häftigt till. Af mrs Bradstock, den ena af våra portvakterskor, som — morbror, morbror! drag fort på klocksträngen, utbrast Ellen ångestfallt; Frank är sjuk! Nu har han åter svimmatl! SJUTTONDE KAPITLET. Kräftan och hummern, Cunardliniens ångare Russia hade just kastat ankar i Mersey och den lilla ångbåt som skulle föra passagerarne och deras saker i land, arbetade sig fram ander en hård bris och regn till landstingsplatsen, Ombord på den lilla ångbäten voro några amerikanska penningfurstar, bvilka på leve rans af petroleum strukit sina millioner ned i fickorna och nu kommo för att depen sera dem i Europa; der voro verkliga, ame rikanska gentlemen med bildning och upp fostran, hvilkas största önskan alltsedan barndomen hade varit att se deras förfäders