Aftonbladet – 12 oktober 1872, sida 3

Lärobok i Medeltidens historia för elementa läroverken, af I. R. Pallin, lektor vid ny elementarskolan. Stockholm, Norstedt Söner, 1872, Behofvet af nya läroböcker i Allmän hi storia har länge varit i våra skolor båd kändt och erkändt. De läroböcker, som fö det närvarande mest användas, lemna myc ket öfrigt att önska. Ekelunds för sin ti goda läroböcker i Gamla tidens och Medel tidens historia äro nu mera föråldrade oc! lida af stora brister i uppställning och be handling. Palmblads lärobok i Nyare histo rien är en slarfvigt hopkommen bok, son endast genom förf:s namn och sin lifliga sti vunnit insteg, i brist på bättre. Pitz läro böcker äro författade af en utländning oci en katolik och derför oaktadt alla bearbet ningar mindre lämpliga för svenska lärjun gar. Väl saknas ej förtjenstfulla original arbeten öfver enskilda delar af Allmänns historien, t. ex. Svartengrens öfver Medel tiden, Thams och Wibergs öfver Nyare tiden men de två förstnämnda äro alldeles för vid lyftiga för skolan, och alla tre hafva det felet, att de ej efterföljts af motsvarande läroböcker i Verldshistoriens öfriga delar. utarbetade af samme förf, eller efter samma plan. Det är nemligen en vigtig, ehurn ofta förbisedd fordran på läroböckerna i Verldshistorien, att de böra utgöra en sam: manhängande, efter gemensam plan utarbe tad serie. Under sådana förhållanden skall Sveriges elementarläroverk utan tvifvel med glädje och erkänsla emottaga ofvan nämnda förtväft. liga lärobok i Medeltidens historia, så myc ket mer som fört, i förordet uttalar en grundad förhoppning, att densamma inom en ej allt för afligsen tid skall följas aflikartade läroböcker i Gamla och Nyare tidens historia. H Ett gemensamt fel för en stor mängd af våra läroböcker är deras brist på sjelfständighet i forskning och behandling; dessförutan kan väl åstadkommas en användbar lärobok men ej en utmärkt. I detta afseende utmärker sig hr Pallins arbete fördelaktigt framför mängden. Hvad först beträffar det grundläggande arbetet eller sjelfva forskningen, så vitnar hvarje blad om sanningen af hvad fört. sjelf säger i förordet, nemligen att ingen möda sparats för att låta den vetenskapliga forskningens säkra resultat komma läroboken till godo. Öfverallt, både i det stora och det lilla, finner man, att förf. ej litat på de vanliga uppgifterna, utan gått till nyaste och bästa originalarbeten öfver hvarje särskild afdelning. Derigenom har han också varit i tillfälle att beriktiga åtskilliga af de vanligen förekommande uppgifterna såväl rörande uppiattninsen af tidehvarf och institutioner, som rörande enskilda fakta och namn, Man läse b. ex. styckena om Karolingernas uppkomst, om korstågens orsaker och följder, om den sngelska och den franska författningens utvildning, m. m. och jemföre dermed hvad de vanliga läroböckerna meddela. I afseende på behandlingssättet har förf. väl i allmänhet lagt till grund för sitt ar;ete de principer, som framstäldes af den ristorisk-geografiska lärobokskommissionen, ivaraf han sjelf var en medlem; men vid illämpningen af dessa grundsatser har han sått med mycken sjelfständighet till väga ch derjemte med den pedagogiska takt, som nan har rätt att vänta af en erfaren och nsigtsfull lärare. De stora tidehvarf, hvari nedeltiden indelas, börjas med en orienterande inledning och afslutas med en geograisk öfversigt samt med en s. k. återblick, ryckt med finare stil och innehållande en ort karakteristik af tidehvarfvets allmänna iktniog. Dessutom meddelas för hvarje idehvarf särskilda öfversigter al samhällsskickets och den allmänna odlingens utveck ing, ett ämne som i synnerhet för Medelidens historia är af sädan vigt, och som vär blifvit behandladt med större utförliget än vanligen sker. Och i allmänhet gäler om hr P:s arbete, att han genom ett kickligt urval af det för skolan nödvänliga och utgallring af det mindre vigiga vunnit utrymme för något utförli are skildringar af epokgörande persone ch tilldragelser, hvilkas bilder böra företrä lesvis fästas i lärjungens minne och stanna var som behållning äfven sedan detaljerna ortflugit. Det oaktadt har föri. lyckats söra boken kortare än de vanliga lärojöckerna (den utgör endast 110 sidor) och lar tänkt sig, att den samma borde hinna senomgås på 2, högst 3 läseterminer, hvarisenom längre tid kunde beredas fädernesandets och Nyare tidens allmänna historia. En omständighet, som säkerligen skall inderlätta bokens inhemtande, är att förf. i nlighet med lärobokskommissionens förslag ndelat medeltiden i 3 i stället för 4 tide wvarf. Den vanliga 4-delningen lider ur ,edagogisk synpunkt af den olägenhet, att len för mycket splittrar ämnet och försvåar sammanhållningen, och äfven ur vetenkaplig synpunkt kunna vigtiga anmärkninsar göras mot densamma. Den af förf. tillämpade 3-delningen åter är synnerligen enkel ch lättfattlig: de tre tidehvarfven, såsom de lär äro uppställda, beteckna medeltidslifvets rogress, culmen och regress, och då det melersta eller kulminationstidehvarfvet sträcker ig från omkring 900 till 1300, får lärjunsen i ett ostördt sammanhang inhemta kejarmaktens och påfvemaktens, länsväsendets ch hierarkiens maktutveckling och blomtring; derigenom slipper han: äfven afbryta Tysklands, Frankrikes och Englands historia rid år 1100, hvartill i sjelfva verket ingen vistorisk anledning förefinnes o. s. v. Den anda svårighet, som tredelningen vållar, emligen att korstågen måste framställas örst efter de särskilda ländernas historia . andra tidehvarfvet, afhjelpes derigenom, utt inledningen till detta tidehvarf korteigen omnämner korstågen, deras orsaker ch allmänna förlopp, så att lärjungen vet,