Aftonbladet – 12 oktober 1872, sida 3

LITTERATUR-TIDNING. Innebål!t: Nilsson, Anglosaxisk läsebok. — Pallin; Lärobok i medeNidens historia. — Eichhorn, Svenska Studier. — Odhner, Lärobok i fäderneslandets historia för folkskolan. — En gammal knekts minnen. — Åberg, Småskölans räknebok. — Lilteratöroch konstnotiser. Anglosazxisk (Fornengelsk) Läsebok för nybegynnare. Af L. G.Nilsson. (Lund 1871.) Det är nu 14 år sedan jag tilläts omförmäla i denna tidning (se Aftonbladet, Jan. 2, 1858) ett förtjenstfullt arbete af denna författare: hans Några Fornengelska aundeliga qväden; dervid jag omtalte nyttan och nödvändigbeten af att studera Fornengelska, i fall vi vilja klart begripa de beslägtade skandinaviska mnnarterna. Sedan dess har lektor Nilsson fortfarit att bana vägen för detta studinm, genom att utgifva Specimens of King Alfreds Proverbs (1859) och Anglosaxisk (Fornengelsk) gramatika. — (1866—1870). Närvarande bok sluter sig till de föregående, och det är numera lätt för hvem som helst — utan att skaffa sig vidlyftiga och dyra utländska källor — att inhemta så mycket kunskap i Fornengelska, att han kan sedermera gå fram på egen hand. Författaren har valt få, men intressanta och vigtiga stycken, icke allt för svåra, som material för en nybegynnares läsning. Han gifver oss kapitlet 2 i Mathei evangelium; kap. 5 i Markus, kap. 2 i Lukas, kap. 15 i Johannes, samt ett styckeaf den herrliga dikten Judith, med öfversättning. Derefter följa en Hjelpreda till utdraget från Matheus och en Ordsamling, omfattande och förklarande alla de ord, som förekomma i de föregående texterna. Allt är utarbetadt med omsorg och bär vitne om vackra anlag för detta språkstudium. De äldsta fragmentariska bibeltolkningar i Skandinavien gå icke särdeles långt tillbaka. Men spridda vers kunna finnas citerade i gamla predikningar, m. m. Dessa spridda texter borde samlas och utgifvag, ty endast derigenom kunna vi få något passande till jemförelse med de engelska bibelutdragen. Men vi få icke glömma den stora olikheten i tiden. Jag vill anföra ett exempel. De äldsta citerade vers på något skandinaviskt tungomål äro på isländska från ungefär år 1200. (Se prof. Wisens märkeliga aftryck häraf i hans nyligen utgifna förträffliga Homiliubok från en handskrift i Riks-biblioteket i Stockholm.) Men den Evangelii-bok, hvarifrån hr N. har gifvit oss utdrag, afskrefs vid pass år 1000, således hela 200 år förr än den äldsta skandinaviska. Men på 200 år kan en gammal dialekt undergå de allrastörsta förändringar. Det svårfattliga och krångliga blandningsmål, som vi kalla Forn-Isländska, är visserligen långt ifrån att vara detsamma som gammal-svenska eller gammal-danska, som stå på ett äldre och enklare stadium, men det förtjenar lika fullt att studeras och att jemföras med de öfriga byggdemålen. Men när vi, t. ex., jemföra några vers hos Matheus på fornengelska med de samme på forn-Isländska, måste vi ständigt påminna Oss, att denna engelska är syd-engelska och att öfversättningen på nord engelska (10:de århöndradet, Lindisfarne handskrift) är mycket ölika och står mycket närmare de äldsta skandinaviska dialekterna. Det är att hoppas, att icke så få bildade personer må kunna draga fördel af lektor Nilssons praktiska och nyttiga arbete och skaffa sig omfattande kunskaper i ett språk, så nära sammanhängande med och så märkligt upplysande moderländernas byggdemål och äldsta skriftliga minnesmärken, Detta så mycket mera, som lifteraturen på fornoch tidig-engelskan är så rik och intagande och leder oss så behagligt fram till Chaucer och Shakespeare, till Milton och Byron! George Stephens. BEEN STA AGE TKA IE NTA NE