Aftonbladet – 11 oktober 1872, sida 2

stor försigtighet. Senare infördes Grogram och spelade sin roll af en förföljd påtriot med rätt mycken skicklighet. Följande morgon gick en båt i land från Mohikanen med fyra man af besättningen, hvilka hade fått permission för att roa sig. Endast fyra kommo i land, men sent på qväl len gick båten tillbaka till fartyget med fem man, alla lika klädda, i blå ylleskjortor med namnet Mohikanen broderadt på kragen, blå underkläder och röda flanellmössor. Morgonen derpå kom båten åter i land, — äter med fyra roddare — för att hemta general Dickenson, hvilken på väg ned till landningsplatsen med sin öfverrock på armen, fick se mr Pentweazle stå och tala vid hamnkaptenen, medan han rökte sin cigarr. Generalen, som var bekant med hela verlden, tog en liten omväg till de båda värde herrarne och helsade, godmorgon! Mohikanen ämnar väl inte afsegla ännu? yttrade Pentweazle och pekade på den väntande båten samt kastade en blick på rocken som generalen hade på armen. Åh nej, svarade denne, min unge vän Orme har ej rätat ut sina ben tillräckligt på landbacken ännu; — nog gissar jag att han dröjer minst en vecka till. Vi ämna oss ut på en liten tur längs kusten, men äro här igen tids nog för att äta middag på hotellet. Är det värdt att jag frågar om herrarne skulle vilja vara med? Jag vet att Orme gerna skulle se eder båda. Kom, mr Pentweazle! kom, Kapten Boxer! Svara ja och vi begifva oss genast på väg! Kapten Boxer förklarade att lustfärden skulle värit ett stort nöje, men att hans tjenst förband honom att stanna och det blef så uppgjordt, att han skulle äta middag med dem vid återkomsten. Mr Pentweazle var väl först litet tveksam, men lät