Aftonbladet – 8 oktober 1872, sida 3

De — sant slotligen ställt sig sjelfva i bely: jning af bengaliska eldar, röda naturligtvis )Se, det hade kunnat vara något annat ä de få gnistor, som sprakade till här och de i distriktmötenas förhandlingar. För öfrig -I hade det kanske ej heller skadat, om börs 2 mötet låtit ett par af sina kandidater bely jsas något närmare. Fyrverkerioch briljan ;Jeklärering höra onekligen till ett valmöte , Hädanefter torde det i annonserna om så ; dana möten äfven böra inryckas om ett dy lik nöje, t. ex. urider mötet kastas flora I bomber, som iysa med alla möjliga färger I briljant eklärerade ballonger uppsändas a Iflere talare; hr Dalman afbränner flera 20 lar; hr Roos kastar luftbägare; hr Rossan der bjuder på en bouqueti strålande färger I det hela slutas med bengaliska eldar, arran gerade af hr Rubenson, W. — Lefve Horace Greely, som hittat på dylikt! Horace Greely för ever! Men hvärt tog Hassan Pascha vägen? Vi som hade glädt oss åf att få njuta af den unga paschans närvaro här i lång tid hafva blifvit illa lurade. Han kom, han såg, men troligtvis mycket litet, och så for han sin väg igef. Vi fingo knappt se en skymt af honom. Vilja vi nu hafva några närmare upplysningar om de gamla egypterna, hvilket vi förmodade att furst Hassan kunde gifva oss, liafvs vi honom ej längre till bands, utan måste vääda oss till hr J. C. Hellberg, hvilken naturligtvis står i den lifligaste korrespondens med alla gamia faraoner och kanske ser en Sesostris hos sig på souper flere gånger i månaden. Det måste vara intressant att kunna umgås med så förnäma personer, fastän kanske icke utan en viss frosskänsla innan man blir van dervid, Man sitter t. ex. en dag och skrifver om sina Samtida, då man hör en knackning. Man ropar sitt vanliga stig in, men det är ieke på dörren det knackar, utan just i skrifbordet. Ah; jag känner dig, beau masque, säger man, fastän man icke ser ens en mask. Du är gamle Eerodotos, min mycket värderade vän. Eller kanske att det är någon gammal hofnarr hos en af forntidens herrskare eller någon annan märkvärdig afliden för några hundra eller några isen år sedan. I hvilket fall som helst ber män vännen vara välkommen och så kan man med honofii hafva den angenämaste passjar i hela timmar i ända, Dettagör man, händelse man är någorlunda van dervid. Har man deremot icke ännu hunnit vänja is vid dylika besök, kan det hända att man vänher sig något litet öfverraskad, men det sår väl snart öfver. Häromdagen lärer bland kungliga teaterns rtister tvekan hafva uppstått om rätta utalet af ett namn i ett af Shakspeares skådepel. Man bråkade mycket hit och dit, men: ycktes icke komma till något resultat, förr in en sällskapet kom på den iden att skrifva ill hr Hellberg och bedja honom frågal Shakspeare sjelf. Det varen god id, Bättre ade dock varit om: kungliga teatern sjelf tätt i så intimt förhållande till Shakspeare, li tt man kuofat så direkte till den storel ramaturgen, utan att behöfva anlita hr Jellberg, hvilken kanske är svår att medl, allelse anträffa, enär han är stadd på vani, ring såsom spiritismens apostel i norden,l net rår kangliga teater har på senare ti l jen haft så litet stt göra med Shakspeare,:! Tädanefter lära relationerna blifva mycket : ifligare.