Aftonbladet – 8 oktober 1872, sida 3

DHeslutet ar understaldt AA. M:s protning. Den förflutna veckan egde kanske icke egeilliget någon karakter, hvilket alltid är ett fel, men söt Ha turligtvis ingen kan hjelpa, då det är medfödt, pet var just icke något, som särskildt utmärkte A5n veckan, som satte form och färg på henne och gäf Henne en viss prägel. Vi hafva haft veckor söt vVärlt val mötens veckor, andra som varit val-veckor, äter andra som utmärkts: af glada eller sorgliga tilldragelser, till och med mycket sorgligg, veskor som kunnat få namn efter den eller den märkvärdiga händelsen, men intet af allt detta gäller för den förfluttia feckan; Det enda som kanske i någon mån utmärker veckan framför de närmast föregående var att Europa ej så helt och hället sysselsaättös med hvad hr Thiers gör eller icke gör. En lång tid Pbortät har man ej hört annat än att Thiers stigit upp kl. 9, det är hans timme, intagit sin preliminära frukost kl. 8, dejeunerat ordentligt kl. tolf, proitehörat, arbetat med ministrarne, varit sysselsatt privatiii vid sitt skrifbord, gifvit andiens, dinerat, causerat, puvsrnerat till långt in på natten. Sädant der behöfver Europa naturligtvis hafva reda på, och det skadar sannerligen icke att äfven Amerika samt de möjligtvis något så när bCiviliserade trakterna af de öfriga verldsdelarne också veta det: Det fanns en tid, då man fick på samma sätt veta hvad Napoleon den tredje företog sig; att han stod upp ordentligt hvar enda morgol, med undantag af de morgnar, då han möjligtvis befann sig illamående, satte sig vid sitt skrifbord i hörnet af Kue de Bivoli, med fönsterna utåt Tnileries-trädgården, kastade en filosofisk blick fram åt Place de la Concorde, vände ett par blad i Caesars kommentarier och derefter författade ett kapitel i den romerske imperatorns historia (för hvilken bok förläggaren Henri Plou lemnade honom ett litet vackert förskott i kontanter), tog emot ministrar och alle handa trogna imperialister, åkte ut, höll en revy, talade ett par ord, dejeunerade, lyfte på ögonlocken, slog åter ned dem och lät dem så förblifva under den återstående delen af dagen, dikterade för sin Mocqvard, dinerade och regerade en god det af natten. Och nu? Nu är det naturligtvis icke fråga om Napoleon. Det har senast varit fråga om Thiers, men den förflutna veckan vände sina blickar mera till Gambetta. Det är just det enda som utmärker den veckan framför sina föregångare, På måndagsmorgonen begaf hr Gambetta sig från den och den orten, på middagen anlände han till den och den. Kl. tre höll han ett tal. Kl. fyra ropade man lefve Gambetta! Kl. sex satte Gambetta sig till bords. Kl. sju intog Gambetta sitt kaffe. KI. åtta gick Gambetta i societeten. Kl. nio ropade man åter lefve för honom. KL tio hade han ett samtal med monsieur X., som är stor egendomsegarel itrakten och af mycket inflytande. Klockan elfva förtärde Gambetta en half kopp te och bröt en liten, en högst liten bit af den briocke, som man bjöd honom. Vid gamma tillfälle smålog han åt värdinnan i huset och tryckte värdens hand. Klockan toltf var Gambetta åter i sin säng. Klockan half ett ropade man ännu en gång lefve utanför hans fönster. Påföljande morgon lemnade Gambetta den staden och inträffade fram på förmiddagen i en annan. Klockan ett skulle han hålla ett tal, men hindrades af heshet. Den öfriga delen af dagen höll han sig på sina rum i hotellet och förtärde ingenting annat än sockervatten med en smula apelsinsaft, gick tidigt till sängs, drack en kopp tisane, hvarefter svettning infann sig. Morgonen derpå höll han det sedan föregående dagen uppskjutna talet. Leive Gambettal Hvad skall detta betyda? Det kan man väl se, utropa de som tycka om att vara pessimister, i synnerhet om de få vara det för Frankrikes räkning. Nu komma Thiers och Gambetta i krig med hvarandra, och följderna blifva naturligtvis alldeles förskräckliga. Herrarne på börsen i Paris, hvilka äro mycket känsliga, hafva redan hörjat med en liten baisse, och snart kommer en stor bäisse efter, i fall Gambetta icke lagar sig snart hem igen eller i fall han icke öfverfalles dag på dag af sin gamla, envisa katarr, hvilken kanske redan några hundra gånger räddat Frankrike från en ny revolution. ; Så lysande har Gambetta dock icke upp trädt, som Horace Greely i Nordamerika Horace Greely vill blifva president i Förenta Staterna och till sitt ändamåls uppnående skyr han inga medel eller åtminstone irga kostnader. Han nöjer sig icke med att låta fyrverkeri spraka i offentliga och enskilda tal. Kanske han till och med har svårt för att få en sol i gång, när ban upplåter sin mun, men han bränner af ett fyrverkeri in natura, så att säga, för de förtjusta newyorkarne. Det är också ett sätt, onekligen ett ganska briljant sätt att skaffa sig röster. Kanske det hade lyckats bättre för dem som blefvo slagna vid sista riksdagsmannavalet i Stockholm och då föllo igenom, om de, i stället för att arrangera de der distriktmötena, der egentligen ieke någon upplysning kunde erbållas, kostat på sig några solar, ett eller annat dussin raketer, ett duggregn af färgade gnistor, hvilka sannolikt äro ännu verksammare än blå dunster — det enda som de svenderade