Aftonbladet – 7 oktober 1872, sida 2

STOCKHOLM den 7 Oktobör, x 0 Förhållandet emellan Ryssland — och Norge. (Från Aftonbladets korrespondent.) Kristienio, den I Okt, En underrättelse, som Äcre gånger förut ar meddelats, utan att dock hittills ha unnit bekräftelse, om nya anläggningar oh företag af Ryssland vid dess besittninar vid Norra Ishafvets kust, han såsom jan torde observerat, för em tid sedan Anyo ykt upp i flera vigtigå drganer inom den uropeiska pressen och erhållit någon beräftelse genom den lifliga verksamhet, som nder loppet af innevarande årg sommar dagalagts af ryska tjenetemåt öh komlissarier i de till Norge stötande gränsditrikten. Ehnfa det icke är lätt att med ägon säkorhet veta, huru långt den ryska egeringena planer i detta afseende sträcka ig, eller om hon i allmänhet på denna unkt följer någon bestämd politik, är det ock förklarligt, att ak med uppmärksamet följer hvarje tecken, som kan gifva nåson vägledning, och diskuterar de rykten, om ha funnit väg till den europeiska presen. Förhållandet mellan Nergö och Ryssand bar, säsom jag i em; föregående skrit i älle haft tillfälla ett visa, under 43 senaste .0—15 ären varit godt, och man har från wrsk sida icke katt att beklaga sig öfver lågot ovänligt sinnelag hos de ryska mynligheterna eller öfver trakasgerier af deras regering. Men det misstroende kom Ryssands i århundraden fortsatta försök att få fotfäste i Norges nordligaste del nödvänligt måst väcka, har icke så lätt kunnat försvinna, i: synnerhet som vår stora östra granne, såsom bekant är, ännu icko har upp; häft den spärrning af gränren för de nömadiska lapparne, som verkställdes kort före Krimkrvigets utbrott och förorsakade dessa fattiga homadstammar stora förluster, ia nästån satte deras tillvaro på spel. Vigtiga merkantila intressen sammanknyta onekligen de nordligaste delarne Af Norge och Rysslands Ishafsprovinser, och en lfflig handel förslggår mellan dem. Men de historiska traditionerna, olikheten i folkhärkomst, språk och religion ha medfört, att det blott är de materiella intressena, icke någdt hjertligare förstånd eiler Vvänskapligare tillgifvenhet, som utgjort den sammanbindande länken. De berättelser, på hvilka jag här ofvan har häntydt, gå ut på, att Ryssland skille ha för afsigt att anlägga maritima militäretablissementer såväl på Novaja Semlja som på Murmanska kusten. Afsigten härmed skulle vara att inskränka, ja kanske till och med alldeles förhindra den fångst af hvitfisk och hvalrossar, som under de se naste åren af talrika norska småfartyg har idkats i närheten af Novaja Semlja, såväl som det fiske, som af några norska fiskare idkas utanför Marmanska kusten. Detta skulle, heter det vidare, ske för att förbehålla dessa fångstoch fiskefält uteslutande åt ryska undersåter, hvilka dertill skulle erhålla understöd af ryska regeringen, Ingenting kan vara mer på sin plats, än att den ryska regeringen läter det vara maktpåliggande för sig att utveckla de naturliga. rikedomskällor, som detta land sjelf eger vid norra Ishafvets kuster. Hvarje år strömma utomordentligt stora fiskmassor in till Murmanska kusten; men de inbringa blott litet i jemförelse med den rika afkastningen af fisket vid den angränsande norska kusten. Orsaken härtill är dels, att ryssarne sjelfve icke äro så öfvade fiskare som norrmännen, dels att de icke förstå att bereda den fångade fisken till en säljbar handelsvara. Förnämsta orsaken ligger dock säkerligen, euligt den här i Norge rådande uppfattningen, deri, att man på den ryska sidan nästan alldeles saknar de mänga fördelar, som i Norge gynna fiskerinäringens trefnad, såsom en regelbunden ångbåtsfart med täta turer, ett nära till den yttersta gränsen utsträckt telegrafnät, talrika handelsplatser, en liberal handelslagstiftning samt en ändamålsenlig och klokt verkstäld polisuppsigt öfver de af så många menniskor besökta fiskeplatserna. Ryssland behöfver säkerligen blott följa det exempel, som i Norge regeringen och den enskilda företagsamheten ha förenat sig om att gif. va, för att se sina egna fiskerier utvö klas till en hittills okänd storhet, jet är blot frågan, huruvida den r7sga regeringen också verkligen förstur att tippfatta andan i detts exempel: att — i motsats mot hvad händel ou Ar i Ryssland — staten icke sjelf bö uppträda såsom yrkesidkare eller gynna en skilda med monopoler, men deremot jemna vägen för den enskilda företagsamheten och öppna så vidsträckt spelrum som möjligt för den enskilda konkurrensen, TI detta afseen de bådar det icke godt, att ryska regerin gen, enligt hvad som nu berättas, vill hel och hållet bortvisa de norska fiskrarne från sina kuster. Hon bortvisar med detsamms ryssarnes bästa läromästare. Norrmänner tillfogar hon blott en jemförelsevis rings förlust, då desse alltid på sina egna kuster skola finna tillräckligt med fisk. Någo rättmätigt skäl till klagomål öfver det sätt hvarpå de norska fiskrarne hittills ha upp trädt, när de på sina öppna båtar ha be gifvit sig till Murmanska kusten, har der ryska styrelsen på den senare tiden säker ligen icke haft; intet exempel på orättrådig! förfarande frän norsk sida har blifvit kon stateradt, och den ryska regeringen försum mar icke något år att genom allmän kun görelse inskärpa hos de norska fiskrarne at omsorgsfullt respektera den ryska territo rialgränsen och blott fiska på en mils af Istånd från den ryska kusten, således på et lenligt den internationella sjörätten neutral farvatten. Ett försök att förhindra norr REK DS re ENS SITESEEKER rter tror jag mig ha så der temligen klar för mio. Jag är viss vå att hans kärle!