Aftonbladet – 5 oktober 1872, sida 4

räknadt att vara en vägledning och hjelpIreda för större skogsegare, förvaltare och Iskogstjenstemän, men det är dock hället i Jen så populär stil, att det bör kunna förstås af hvar och en, som erhållit vanliga Iskolstudier, och vi äro öfvertygade derom att den äfven i mången kolares hand skall blifva en ingalunda svårläst lektyr, liksom vi tro, att, om de föreskrifter boken gifver och de upplysningar den lemnar noga följas och beaktas, kolningskonsten skall, liksom hvarje annan handtering, der vetenskapen får gå hand i hand med den praktiska erfarenheten, till stor årlig vinst för vårt land, småningom arbeta sig upp till en ståndpunkt, som bättre motsvarar nuvarande tidsförhållanden. Svenska slägtboken, utgifven af Gabriel Anrep. Första bandet. Fjerde häftet. (Iwar Heggström, 1872.) Med det i dessa dagar utsända nya häftet är första bandet afslutadt utaf det vidt omfattande arbete, för hvars utförande inga mödor skys af utgifvaren, och som utan tvifvel förr eller senare, genom sin redan märkbara stora praktiska användbarhet, skall vinna den spridning det förtjenar. Vi skynda emellertid för vår del att fästa uppmärksamheten på, huru långt verket nu fortskridit och tillåta oss, såsom vi flere gånger förut gjort, att framhålla dess förtjenstfulla och äfven för andra än genealoger intressanta beskaffenhet. De första bladen upptagas denna gång af den vidt utgrenade småländska slägten Bruzelius, känd sedan medlet af ;1600:talet och inrymmande inom sig åtskilliga framstående personligheter, såsom äfven är förhållandet med slägten Säve, som i början af 1700:talet inkommit från Libeck, hufvudsakligen till Gotland, der den sedan dess haft sitt stamhåll, men hvarifrån den på senare tider äfven spridt sig till Sveriges fastland och Finland, samt slägten Key, härstammande från en urgammal skotsk adlig slägt eller höglands-clan, känd 1327 och stundom kallad Mac Cay eller Mac Key. Ätten, hvars namn förekommer redan i den engelska sagocykeln om konung Arthur och hans kämpar eller riddarne af runda bordet, lefver ännu i England; der den i nyare tider erhållit baronetvärdighet och i vapnet förer tre nycklar. Slägterna Aurivillius, Berglund, Gahn, Haggren och Hasselqvist utgöra fortsättningen och afslutningen af detta band, hvars värde ökas genom en fullständig innebållsförteckning samt åtskilliga om en utomordentlig noggrannhet vitnande beriktiganden och tilllägg till de föregående häftena. Lärobok i stenografi, efter Gabelsbergers system för svenska språket bearbetad af Johan Edvard Swan, lektor och korresponderande medlem af stenografiska föreningen i Leipzig. (Helsingfors 1871, Författarens förlag. Pris 1 mark 75 1 rår 35 öre.) Den svenska stenografiska litteraturen har. först i år fått i denna present mottaga ett prof på den stenografiska teorien och prak: tiken i vårt grannland Finland. Boken utkor, såsom titeln anvgifver, redan i fjol i Helsingfors, men har först för ungefär en vecka sedan blifvit tillgänglig i den svenska bokhandeln, Författaren säger i förordet, att arbetet utgör en publikation af nära ett decennium gamla manuskripter, utarbetade år 1862 i ändamål att tjena till underlag för den muntliga undervisningen i stenografi, författaren vid nämnde tidpunkt förberedde sig att lemna, hvilka manuskripter borde ständigt vid undervisningen kompletteras af muntlig framställning. Förf, hade derföre varit sinnad att fullständigt omarbeta sitt opus, men en strängt upptagen tid har satt hinder i vägen för utförandet af denna afsigt, hvarföre det ursprungliga manuskriptet i nästan oförändradt skick nu satts under tryckpressen, detta dock endast till följd af enträgna uppmaninrgar af den stenografiska konstens idkare och vänner. Hvad författaren under sådana omständigheter mest befarar är att knapphändigheten i framställningen af detaljfrågor och finesser skall försvåra arbetets : begagnande för sjelfstudium, och han uppmanar derföre läsaren till ett synnerligt noggrannt aktgifvande på exemplen i arbetets .stenografiska del, hvilka i mänga afseenden komplettera reglorna, fylla hvad il dem är bristfälligt och förklara hvad som : möjligen kan förefalla dunkelt. ; Bokens ändamål är således tvefaldigt: det ena att tjena till ledtråd för lärare och lärjunge vid meddelandet och inhemtandet af Gabelsbergers stenografiska system, lämpadt på svenska språket, det andra att använda vid sjelfstudium. I förra afseendet synes förf. ej hysa något tvifvel om arbetets lämplighet, men väl i någon mån i det senare, Innan vi ur begge dessa synpunkter i korthet uttala våra tankar om hr 8:s arbete i dess helhet, torde det vara skäl att mot detsamma framställa några speciella anmärkningar. . Hvarje lärobok bör, för att motsvara namnet, ej endast innehålla reglor och exempel. ntan äfven vara till sitt innehåll systematisk. Behandlar läroboken en så praktisk sak som stenografien är, bör den vidare, så väl hvad beträffar de stenografiska typerna som förkortningarne, vara så praktiskt uppställd som möjligt, d. v. s. sådan, att den bibringar läsaren de på samma gång tydligaste och fortast skrifna såväl typer som förkortningar. Den som vinner tid vinner allt, är en gammal god sats — och detta gäller framför allt i stenografiens område, Är nu hr S;s stenografiska lärobok systematisk? För frågans besvarande torde en kortfattad framställning af bokens innehåll vara behöflig, Boken sönderfaller i Förberedande anmärkningar, Förbindning af enkla konsonanter med vokal, Dubbla och sammandragna konsonanter, De egentliga vokaltecknem, Satsförkortningar. och Blandade öfningsexempel, Den andra af de Förberedande anmärkningarne innehålIer den något ovanliga regeln I allmänhet : skrifver man i enlighet med uttalet, utan att fästa sig vid den i vanlig skrift brukliga ortografien — — — Hr , har här i stället för den i stenografiska läroböcker vanliga regeln: skrifj som Du hörs satt en annan, helt och hållet godtycklig. Spår af detta senare skrifsätt (det godtyckliga) återfinnes också flerestädes i den stenografiska texten, t. ex. vid beteckrandet af orden sorg, sorglig m. m. dem hr 8. skrifver sorg, sorglig, ej, såsom de i uttalet ljuda, sårj, sårjli o. 8. v, I nästföljande afdelning har hr S, under 28 22 sammanfört likt och olikt; 182 7 t.ex. beskrifves att börja meå hurn vokalen u betecknas symboliskt och sedan sigeln för prepositionan med; i 3 G omtalas : först att alla Jväskind hafva en ygla, hvilka vid några af dessa ljud är vänd nedåt, men ) vid ett af dem uppåt och sedan meddelas), en sigel för ganska; 2 11 beskrifver, huru hr 8. skrifver prepositionen vid. ölja så beteckningssätten för pronomina den och denne, i derag olika casäs och nwmeryg pronomen -eder, stafvelsen ir, hiclpvörberna är äro, har, hafva, den ssmboliska betecknin. gen af vokalerna e och å, blifver, blifva, blifvit, vie, blefvo, ingen, inga och oss, be eck ittet för oj, de omständigheter,