Aftonbladet – 5 oktober 1872, sida 4

lar stenografiska finesser blifvit genom gångna, veta, huru vokalljuden betecknas. då de utskrifvas eller m. a. o. ej inläggas i den efterföljande eller föregående konsonan ten. Åtskilligt, som rätteligen ej hör hit. förekommer äfven i denna afdelning, t. ex. beteckningen af i stället för, hvardera, hvil kendera, således, sålunda. Särskildt törtje nar anmärkas det otympliga beteckningssättet för af, att och var, voro, varit, vara, men orsaken härtill är dock mindre svår. fattlig, då man ihågkommer författarens reg: lor angående interpunkteringen (2 47). Först med sista 2:n (den 60:de)i denna af delning slutar författarens framställning af de stenografiska typerna, på samma gång han redan i den stenografiska texten till 7 2, och sedan undan för undan framställer exempel på stenografiska sigler eller abbrevia tioner. Vanliga läroböcker pläga gemenligen vara så anordnade, att de, att börja med. meddela åtminstone alfabetet ostympadt och ej, innan läsaren ännu hunnit läsa detta till slut, föra honom in på den del af stenografien, som, om den skall för honom vara begriplig, kräfver kännedom åtminstone om stenografiens allra första elementer! Satsförkortningarne har förf. affärdat i sammanlagdt åtta 22, af hvilka Formförkortningar upptaga sju och klangförkortningar en. De regler, läsaren här påträf. far, äro visserligen i allmänhet riktiga, men sväfvande och, hvad angår ändelserna skap, het och ing (hvarföre ej äfven ling och ning?) opraktiska. Eller månne något giltigt skäl kan anföras, hvarföre de sistnämnda trenne ändelserna skola af stenografen skrifvas just på raden? Föreskriften i 2 67 angående betecknin gen af enkla substantiver, adjektiver, participier och adverber(?) genom blotta ändelsen är å ena sidan ganska nog, å den andra intet sägande. Att hufvidljudet i ordet bragte är br, i art a, torde ej mången vilja medgifva, lika litet som att ett starkt g öfver raden lämpligen kan eller bör användas såsom förkortning, för sådana ord som slag, daf, drag. Blandade öfningsexempel förete i den stenografiska texten — vi anmärka i förbigående att denna text såväl under nu i ifrågavarande afdelning som under de föregående ej finnes i öfversättning, något som vi för vår del anse för ett fel — en sammanfattning af alla de felaktigheter och ofullständigheter i stenografiskt afseende, som äro en följd af det sätt, bvarpå författaren framställt såväl den elementära, som den, om vi så må säga, mera rationella delen af sitt system. Bokens utstyrsel är, i förhållande till det låga priset, god, den autograferade texten, oklanderlig, dock ej särdeles väl litograferad. Vid jemförelse mellan hr 8:s lärobok och hrr Hubers och Dessaus måste en opartisk granskare gifva de tvenne sednare företrädet, såväl hvad angår den icke stenografiska texten som den stenografiska.