Aftonbladet – 4 oktober 1872, sida 2

det har blifvit en plägsed att beskylla hans landsmän, Han talade ej i näsan och om han äfven gaf orden en viss, liten släpning ljöd detta på intet vis oangenämt för örat. Mr Pentweazle fann sin nyförvärfvade vän så treflig redan vid deras första samman. träffande, att han uttryckte sin förhoppning om att generalen måtte stanna någon tid i Hobart Town. Mitt vistande här blir ganska kort2 , svarade denne; om tre dagar återvänder jag till Neyyork.z Åh, verkligen! Med hvilket skepp gör ni hemresan ?x — sInte med någst skepp alls, svarade ge: nercien med ett allvarligt leende. Jag re ser som jag kom, med Mohikanen i öfvermorgon. Ni skall få se flaggan med stjernorna svaja från masttoppen. Hvad är Mohikanen? frågade mr Pent Wweazle, Nohikanen är den yppersta lustyachten i Newyorks yachtklubb. En yacht! upprepade den förre. Och som nu återvänder till Newyork? Direkte dit, sade general Dickenson, Och som tillhör er? fortfor mr Pentweazle. Hm — inte precist, sade generalen. Fartyget tillhör min unge vän, Leonard Orme, som sjelf är ombord; men jag är nästan lika mycket dess egare som Leonard. -Jag förmår honom till allt hvad jag villa Huru stor är yachten?2 Nära två hundra tons, efter er engelska beräkning, sade generalen, Tror ni, fortfor Niklas Pentweaale, i det han makade sin stol närmare och sänkte rösten, att ni skulle lyckas öfvertala er vän att medtaga två passagerare till New. York?a