Aftonbladet – 4 oktober 1872, sida 2

dergång till mötes. Strassburg och Miihlhausen mista sina bästa söner. Hus och tomter stå öfvergifna och allt sjunker i pris. Sålunda förete de annekterade provinserna ständigt en mer och mer tröstlös bild af krigets och despotismens förenade verkningar och det tyckes icke vara utan skäl som Tagespresse på följande sätt slutar sin artikel: Vi vilja ieke i detta ögonblick rikta någon förebråelse mot furst Bismarck öfver denna tingens ställning, ty intet skulle vara mera fruktlöst än ett sådant klagomål. Alla dessa bedröfliga förhållanden voro att förutse, då annektionen egde rum, och derför protesterade vi emot den och vädjade till de okränkbara menskliga rättigheterna. Men de, som både på vers och prosa utbrusto i jubel, då Elsass-Lothringen med bajonetter blef fastnagladt vid det tyska kejsardömet, skola de nu äfven fortsätta med detta jubel gent emot allt detta elände, gent emot denna landsförvisningsprincip? Och hvad säga slutligen dessa humana tänkare och professorer som hafva uppstält läran om att kriget icke får beröra den enskilde, utan att det skall vara en sak mellan nationerna? Revisonen af handelsfördraget mellan England och Frankrike är ett af de ämnen, som för närvarande i främsta rummet sysselsätta de engelska tidningarna. Economist egnar i sitt senast hitkomna nummer ät denna fråga en artikel, hvilken sannolikt utgör ett ganska troget uttryck af den engelska kommersiella verldens uppfattning af denna sak. Allt hvad vi kunna hoppas, säger den ansedda tidskriften, är en traktat, uti hvilken Frankrike förklarar, att de modifikationer, som det föreslår, och hvilkas öfvergående nödvändighet vi erkänna, icke äro följden af en protektionistisk politik, ett fördrag, hvilket icke utsätter oss för risken att bidraga till skyddandet af franska manufakturer till skada för andra länders. Tidskriften betraktar särskildt det tillämnade fördraget från synpunkten af det inflytande det kan komma att utöfva på den europeiska handeln i allmänhet och anmärker, antagande att det skulle komma att affattas i protektionistisk riktning: Om de konventioner, som nu förberedas mellan England och Frankrike skulle leda till uppställandetaf en tariff istrid med frihandelns grundsatser, kan det ick vara något tvifvel underkastadt, att de andra fördragen skulle röna ett större eller mindre inflytande deraf, och att ett i denna anda affattadt fördrag skulle vara signalen för en ny era af komersiella omstörtningar. Hela Europas handel skulle på ett betänkligt sätt beröras af ett afbrott i de vänliga handelsrelationerna mellan England och Frankrike. Om vi följaktligen, utan att frångå frihandelsprincipen, kunna göra Frankrike sådana koncessioner, som sätta detistånd att å sin sida medgifva oss samma förmåner som den mest gynnade nation, så skola alla de andra nationerna draga fördel af en dylik stipulation. Den fredliga lösningen af Alabamafrågan synes ha väckt en temligen allmän tillfredsställelse både i England och Amerika, och i detta med framgång krönta försök att afgöra en internationel tvistefråga genom skiljedom se fredens vänner i båda länderna en ny seger för civilisationen. Ett uttryck för denna stämning är det tal ministern Stanseld nyligen hållit till sina valmän i Halifax, och som kan betraktas som en apoogi för den Gladstoneska ministåren. Selan talaren yttrat sig om kabinettets inre politik, öfvergick han till Alabamafrågan och illbakavisade med mycken skärpa motstänlarnes beskyllningar att regeringen i denna råga visat sig svag eller förfelat sitt mål. Vi hafva, yttrade han, återvunnit våra oröders på andra sidan oceanen vänskap. Vi ha undanröjt en differens, en orsak till ;vedrägt och till faror af alla slag, hvilka hotade båda folkens intressen och vorldens red. Vi ha gifvit ett exempel och vändt yggen åt dessa olyckliga gamla tider, då tt slags näfrätt herrekade mellan mennikorna. I veten, att knappast en menniskolder förfiutit, sedan hos oss ännu en man, wvilkens ära blifvit kränkt, ansäg sig böra nlåta sig i en strid på Hf och död med in motståndare, Vi finna, att under lozpet af lenna tid det som en gäng ansäps ärofullt blifvit föraktligt, och jag hoppas att den tid skall komma, då de civilisorade folken i rerlden skola stifta och upprätthålla en lag, om utesluter vindiceerandet på Europas och erldenga slagfält af de föråldrade begroppen m nationalära. Emellertid ha vi gitvit ett xompel och derigenom uppnått ett resultat, törre än som någonsin en regering framgt eller kunnat framlägga för ett folk, på vars förtroende hon räknar. Vi meddelade för några dagar sedan i orthet innehållet af de dokument rörande örhållandena till främmande makter, österriiska monarkiens utrikesminister, grefve undrassy, framlagt för de österrisk-unerska delegationerna. De förklarinar, han med anledning af en interpellation f Giskra atgaf, gjorde ett tillfredsställanda tryck. Han erhöll ett förtroendevotum ch utrikoshudseten antag ntan afloos es