Aftonbladet – 4 oktober 1872, sida 2

heten visat, kunna uthärdas, hvaremot de komma att erhålla en myntenhet, som både på grund af räkne-enhetens mindre storlek Joch dess lämpligare indelning är afgjordt att föredraga framför de nu gällande. Å andra sidan anses det för ögonblicket finnas Istörre sannolikhet, att öfvergången från silfver till guld skall nödvändiggöra en omskrifning af förbindelser i Sverige än i de båda andra rikena, då det är ovisst huru vida den benägenhet till silfvervärdet fallande, hvilken gifvit sig tillkänna sedan nästlidne vår, skall fortgå så långt, att Sverige kan undvika omskrifningen, Vid valet af det guldmynt, som egnade sig att komma i cirkulation i de tre rikena och mellan dem inbördes, och som derför skulle stå i ett beqvämt och med decimalsystemet öfverensstämmande förhållande till räkne-enheten, har kommissionen, enär den sistnämnda nu är bestämd efter silfverfoten, varit nödsakad att göra sig reda för hurudant värdeförhållandet emellan guld och silfver kunde väntas komma att ställa sig vid öfvergångstiden, men har härvid stött på den svårigheten att detta värdeförhållande aldrig kan med matematisk noggrannhet beräknas, enär detsamma är underkastadt ständiga vexlingar. Kommissionen har derför haft att välja mellan två förslag beträffande hufvudguldmyntens storlek. Det ena gick ut på att utmynta, dels 123, dels 246 myntstycken af ett kilogram fint guld. Om detta förslag antagits, så skulle konverteringen i Sverige, ifall det föreslagna myntet skulle ha tagits utan någon godtgörelse istället för silfver, blifvit verkställd i Sverige efter ett värdeförhållande af 1: 15,69 i Norge 1:15,56 i Danmark 1:15,55 Till följd häraf skulle, om man antager silfrets pris motsvara ett värdeförhållande af 1:15,60, för Sverige ha inträffat en nedsättning af myntets värde — alltså en fördel för gäldenärerna — med 6 per mille; för Norge och Danmark deremot en förhöjning — en fördel för fordringsegarne — af något öfver 3 per mille. Under förutsättning att värdeförhållandet mellan guld och silfver vid öfvergångstiden blifvit ungefär 1:15,60 anser kommissionen nyssnämnda hufvudmynt vara så beskaffadt, att man kunde undgå att vid myntets införande bestämma godtgörelser; men om denna förutsättning icke inträffade, hvilket ansetts sannolikt, så vunnes icke denna fördel, medan å andra sidan emot det sålunda föreslagna myntet invändes, att de af detsamma härfiytande räkne-enheterna icke skulle komma att stå i sådant förhållande till de vigtigaste främmande räkne-enheter, som med fullkomlig noggrannhet läte sig uttryckas på ett beqvämt sätt. På dessa m. fl. skäl har kommissionen icke funnit sig böra föreslå den här i fråga varande storleken på ett blifvande mynt. Det förslag kommissionen framställer går deremot ut på, att af en kilogram fint guld utmynta 248 stycken af ett mindre mynt (Guldkronan —10 Krondaler) och 124 stycken af ett större (Dubbelkronan — 20 Krondaler). Till grand för konverteringen skulle då, med hänsyn till det nuvarande myntets silfverhalt, blifva lagdt ett värdeförhållande mellan silfver och guld af i Sverige 1:15,81 i i Norge....... 1: 15,68 i Danmark.... 1:15,67 för såvidt man tänkte sig att det nya guldmyntet helt enkelt sattes i stället för silf vermyntet. Medan detta i hvad Sverige angår möjligen anses skola möta svårigheter, skulle det deremot i afseende å de båda andra rikena kunna tänkas verkställbart, såvida värdeförhållandet mellan guld och silfver vid öfvergångstiden blir det, som den öfvervägande meningen inom kommissionen antagit, och hvilket framgår af en medelberäkning af silfverpriserna i London under den senaste tiden, nemligen i det närmaste 1:15,70. Detta värdeförhållande skulle nemligen medföra för Sverige en nedsätt ning af myntet af något öfver 7 per mille och för de båda andra rikena en förhöjning, för Norge af något öfver 1 per mille och för Danmark af i det närmaste 2 per mille. Skulle, såsom flere af kommissionens medlemmar ansett sannolikt, silfrets pris sjunka ännu lägre, antages att man möjligen i Sverige kunde helt enkelt öfvergå till det nya myntet utan någon omskrifning af förbindelserna. Kommissionen framhåller för öfrigt, att om dess förslag antages, skulle det nordiska myntet komma att stå i ett lyckligt förhållande till utlandets större myntsystemer, i det följande förhållande skulle in: träda: 4 Guldkronor 45 tyska Mark, 9 2 125 Francs, 2 15 Mark Banco, under förutsättning att det af den hamburgska lagstiftande församlingen antagna lagförslaget om bankomarkens beräkning efter guld blir stadfästadt). Det af kommissionen föreslagna hufvudmyntet (!21s af ett kilogram fint guld), hvil ket, enligt hyad redan är bekant, enligt förslaget skulle benämnas Guldkrona, komme, såvida icke osannolika vexlingar i prisförnållandet mellan guld och silfver i den närmaste framtiden skulle inträda, att mycket nära 1 värde motsvärg : 2!2 norska Specier, 5 Riksdaler danskt riksmynt, 10 Riksdaler svenskt riksmynt. 0 Det förestås tillika ait ett annat hutvad: p nynt, af dubbelt så stort värde som pgmuld-v At FKR LAW MR AW rö MH hm DD rm VV 6 LA HH