ma en allmän föreskrift för det beteende, man skall iakttaga, bör man åtminstone komma öfvereng om vissa punkter. Man måste allra först upplysa den allmänna rösträtten; det är genom de af de verkliga republikanerne förskaffade upplysningarna, som valmännen böra blifva bekanta med kandidaternes politiska föregåenden. Talaren föreslår, att man för de nästa valen endast skall upptaga på de republikanska listorna sådana män, hvilkas föregåenden utgöra en garanti för, att de skola verka för att nationalförsamlingen kommer att förflyttas till Paris. Gambetta slutar på följande sätt: Och må man nu icke komma och säga att vi tillhöra jakobinernes eller radikalernes parti: det är ord, som blifvit skapade för politiska behof; vi tillhöra alla den demokratiska republiken af 1872, vi hafva förtroende till den allmänna rösträtten, vi känna till våra motståndares machinationer och vi skola vid tillfälle veta att göra rättvisa åt dem. Låtom oss icke öfvergifva vår präktiga metod, vi nalkas målet; tålamod, fasthet och vaksamhet; det är vår lösen. Tillåt mig uppmana er att vänta ännu någon tid, att låta ännu några månader förflyta; hvad gör det, derom är icke frågan! Man har ingenting att hoppas, ingenting attgöra, ingenting att försöka med Versaillesfolket; det är till den allmänna rösträtten, man skall vända sig. det är den som skall tala, det är den som skall omintetgöra reaktionens sista spår, det är den som skall sända en republikansk ma joritet till Paris, till detta Paris, der folk representationen skall sammanträda, detta Paris, som man velat pricka, som man velat skymfa, sedan man icke kunnat försvara det. uti detta Paris, som man kan lösrycka, smäda, skymfa, men som aldrig förlorat Frankrikes förtroende. Ty hvarje gång dess namn blif vit nämndt i Frankrike, har det helsats som fäderneslandets hjerta och hufvud. Vi behöfva knappt tillägga att talet mot togs med det största bifall af de närvarande Dä Gambetta lemnade Grenoble, helsade: han med entusiastiska lefverop af en talrik folkmassa, som samlat sig vid bangården.