Aftonbladet – 30 september 1872, sida 3

öfverraskad af sin systerdotters sätt att behandla saken, — noga betänkt hade han aldrig väntat något annat, men emedan hans lynne var retligt, dels till följd af ett anfall af gikten, dels för den olyckliga affären med de 24,000 punden. Och han uttömde hela sin harm på Ellen, just så som de flesta af oss bräckliga menniskor skulle gjort under lika förhållanden, både emedan hon var till hands och emedan han väl visste att hon icke skulle svara honom i samma ton. I Eilen Wynnes mening rörande Jack Darston hade en viss förändring inträffat. Då hon, vid sin ankomst till orten först hörde nämnas den unge mannen, förestälde hon sig honöm som en af de unge landtjunkare, föga mera hyfsade än bönder, af hvilka hon redan sett åtskilliga exemplar. Sonen af en egendomsherre, arftagaren till Darston Hall tänkte hon sig som en väldig jägare med tillräcklig uppfostran för att felfritt underteckna sitt namn, med nog bildning för att prenumerera på Handbok för jägare och Den lilla fiskareboken; — en man, som under tidens lopp naturligtvis skulle taga sig en hustru, den der han komme att akta litet högre än sin häst, att älska litet mera än sin hund, — n. b. före giftermålet, men efter detsamma, sedan han hunnit tröttna vid hennes behagligheter, sätta vida under dessa sina båda kära, fyrbenta vänner. Då hon fann att denna åsigt var ett miss tag, och fick veta att det stora skäl till anmärkningar emot Jack som hystes inom grefskapet och af hans egna anhöriga, låg deruti, att han, i stället för att intaga sin rättmätiga plats som blifvande herre till Darston Hall, egensinnigt stannade i London, föreställde bon sig att han var inkastad i en hvirfvel af dåliga förströelser, som gjorde