Aftonbladet – 27 september 1872, sida 2

Darston söker oss och det vore mera ä! oartigt att inte emottaga honom, då du ä hemma. Jag nödgas verkligen be dig at du genast gär ned. Sålunda uppmanad, begaf sig Ellen ne till salongen sedan hon likväl först ett ögon blick hade tittat i spegeln inne i sitt run och slätat sitt vackra hår, ty ehuru hor icke brydde sig mycket om Jack Darston gå var hon dock en qvinna. Med hander på dörrvredet stannade hon åter, liksom hade hon anat af hvad natur det stundande samtalet skulle blifva, nu var likväl e längre tid till några betraktelter, hon vred upp låset och gick in. Hvarje känsla af obehag och oro, den hor förut hyst, lugnades genast genom hennes gästs sätt. Jack Darston var en beläst, ja, en verkligt studerad ung man, vida mera förfaren i hvad som rörde hans vetenskap än nio tiondedelar af de herrar som slagif sig på juridiken; men han var derför inger ohyfsad bokmal, utan finkänslighet och ett godt umgängesväsende. Han var en gent leman både genom börd, uppfostran och let. nadsvanor och ehuru han nu var kommen till miss Wynne i ett ärende som måste blifva af det mäktigaste inflytande på hans framtid, förmådde medvetandet deraf likväl icke i ringaste mån inverka på det artiga och tillbakadragna sätt, hvårmed bruket for drade att on ung man helsade en ung dam. Konversationen rörde sig så obesväradt kring allmänna ämnen, mellan dem båda, att det var först då Ellen började hoppas att besöket kunde slutag utan den fruktade krisen, som de första oroväckande symptomerna visade sig. Jack hade just yttrat att hans vå dagar å rad förnyade besök måste sytas både henne och mr Womersley besynrerligt, förhållandet var emellertid att han