Aftonbladet – 27 september 1872, sida 2

illbringa natten i Malmö, då man deremot vå ångbåt kan gå direkt till Kjöbenhavn. Den kongress af federalistiskt och komnunistiskt sinnade internationalister, hvilcen nyligen blifvit hållen i London och för vars öfverläggningar vi temligen fullstänligt redogjort, gifver Times anledning till n synnerligen intressant artikel, uti hvilxen den stora tidningen icke blott lemnar en fversigt af den i fråga varande kongressens förhandlingar utan äfven antyder den lika uppfattningen mellan de federalistiskt sinnade internationalisterne och anhängarne vf det gamla systemet af ett generalråd ned en nästan enväldig makt. Times arkel, ur hvilken vi återgifva det väsentligaste, är af följande lydelse: Presidenten för den franska sektionen öppnade mötet på ett mycket lämpligt sätt och antydde dess ändamål. Enligt honem har Internationale, i den enklare form, hon erhållit genom arbetsklassernas omedelbara behof och naturliga sträfvanden, misslyckats senom den svaghet, som är oskiljaktig från hvarje tidigare stadium af tillvaro. Hon tillät Napoleon III att smickra industrien, hvarigenom han lyckades förleda Frankrike till tyska kriget. Hon begagnade sig icke af de många tillfällen, som till följd häraf uppstodo. och försvagade till och med kommu: nen, hvilken eljest skulle ha stulit bankens hela kassa och kommit hela Frankrike att resa sig genom de sålunda erhållna penningar. Vi böra, såvidt i vår förmåga står, skilja mellan kommunen och internationale, hyilka snarare äro två ider än två olika korporationer, men dessa idger voro för mötet så bestämdt åtskilda, att det kunde antaga Landecks förslag att Internationale icke fullgjort sin skyldighet och att hon nu måhända reformeras på federalistiska och kommunistiska grundvalar. Det var nu icke längre nog att framhålla, att en hvar skulle erhålla en lämplig ersättning för sitt arbete och att ingen skulle erhålla något arvode, som icke arbetade, Detta kunde endast åstadkommas genom revolutionära medel och nästa gång Internationale finge ett tillfälle likt det senaste, måste hon göra bot för sin förra uraktlåtenhet och gå grundligt till väga. Frankrike och Tyskland gå emellertid hand i hand på Old-street, och mr Schneider, president för den tyska sektionen, ifylde allt hvad som felades i medborgaren Landecks målning af de arbetande klassernas lycka och den rättvisa, som skipas mot dem, Hans program sörjer för allting som en väl sinnad och till och med en mindre väl sinnad arbetare kunde möjligen önska — uteslutande makt att stifta lagar, att utnämna domare och att bära vapen; kostnadsfri undervisning, rättvisa och kapital, komplett befrielse från alla skatter, fullständig associationsfrihet, tryckoch talfrihet och en lika uppfostran för alla, äfven om några skulle önska att få veta litet mer än deras grannar. Det är klart att om ett sådant mål kan vinnas blott och bart genom antagande af en resolution, äro ännu större saker praktiskt möjliga, och det är mycket naturligt att mötet tvekade att kompromettera sig genom antagande af hvad som kunde komma att visa sig vara ett ofullständigt program, Mr Schneiders utopi väntar sålunda ännu på den sista afputsningen. De engelska medlemmarne af konsressen tyckas dessutom ha visat sig något tvekande med afseende på fransk eldighet och tysk uppfinningsförmåga. Nästa gång kongressen sammanträder skola de bättre veta hvad deras frid tillhör. Det är emellertid tydligt, att utvecklinsen icke blott kommer att visa sig i en större energi och mera omfattande förhoppningar. Den jemförelsevis hjelplösa internationalisten skall förvandlas till kommunist och federalist genom en af dessa naurliga ehuru öfverraskande metamorfoser, som förekomma i insektverlden. Icke meniskorna blott, utan äfven verlden skall blifva ny. England till exempel — så anbealler medborgaren Vesinier — skall delas kantoner, hvilka såväl i materielt som moaliskt hänseende äro fullkomligt oberoende M hvarandra, som hvar och en sjelf sörjer ör alla sina behof och som hvar och en är och för sig en lokal federation. Kommuen — det är den oberoende styrelsen i varje kanton — skall ega icke allenast Ut hvad t. ex. hennes majestäts regering Uer Thiers eger, utan äfven all jord och la penningar, som finnas ilandet. En hvar kall betalas för sitt arbete efter en viss axa och alla skatter .skola gå till kommujen: Det kommer icke längre att finnas ågon medelklass, eller några rika persoer eller menniskor, som ingenting hafva tt göra, och ingen får ega mer än hvad van nätt och jemt behöfver för lifvets upehälle, så vida icke han eller hon anväaer öfverskottet till verklig fördel för anra. Som denna id6 mycket närmar sig den, om under en kort tid var gällande i den örsta kristna kyrkan, och hvilken åtskiliga religionssamfund sedermera sökt tillämpa, så höfves det oss att tala om den ned aktning. Emellertid frukta vi mycket, tt engelsmän, sådana de nu äro, skola öfer ingången till en dylik kommun skrifva e ord, som Dante säger stå inristade öfer helvetets portar. Den stora och all nänna driffiedern för all industri, företagamhet, spekulation och alla uppfinningar i detta land är hoppet att kunna förvärfva ågot, hvilket enligt den kommunistiska rundsatsen är förbindet. Det kan viaser