Aftonbladet – 26 september 1872, sida 3

Kultursträfvanden i Japan. I. Förhållandet mellan de europeiska handelsmakterna och de ostasiatiska staterna skulle i allmänhet vara godt och affärerna gå sin jemna gång, om icke de katolska missionärerne så ofta framkallade missförstånd och tvistigheter. Nästan alia konflikter, med undantag af de två opium-krigen, kunna anses ha sin grund i krångel och intriger från de jesuitiska missionärernes sida. Det är och förblifver ett faktum, att de ostasiatiska folken finna de vesterländska predikanternas läror anstötliga och kränkande för landets religion och att de finna det mycket förödmjukande att ha tvungits till fördrag, som medgifva missionärerne inträde i riket. Den bekanta förening, som kallar sig Evangeliska alliansen hade den 9 Febr. 1872 i London företräde hos utrikesministern lord Granville, för att göra föreställvingar angående förmenta förföljelser mot de kristna i Japan. Man klagado öfver följande: Sedan mikadon öfvertagit regeringen, hade å offentliga byggnader upphängts taflor med påskrift: Den kristna sekten är strängt förbjuden. För ungefär tre är sedan hade inemot 4000 omvände, till allra största delen katoliker, blifvit förvista samt underkastade stora försakelser. En japanes, missionären Greens lärare, som icke ens hade öfvergått till kristendomen, hade en natt blifvit häktad och kastadi fängelse emedan man fonnit honom läsande i bibeln. En nyss ut gifven lag hotar alla, som åhöra predikningar och icke ange detta, med straff. Den gamla seden att trampa korset under föt terna utöfvas ännu och förekommer i flere byar. En från Japan återkommen andlig framställde att japanska regeringen väl upp: träder fiendtligt mot den påfliga kyrkan, men icke mot protestanterna. Dessa voro klagomålen. Lord Granville hade engelska sändebudet i Japan, sir Harry Parkes, vid sin sida och öfverlemnade åt honom att svara. De vid hofvet i Yeddo ackrediterade diplomaterna befinna sig nemligen för närvarande i Enropa för att med sina regeringar personli gen träffa aftal angående de nya fördragen. Parkes medgaf nu visserligen att i Japan religionsförföljelser förekomma, men han bad de värda herrarne betänka att dessa förföljelser äro ett testamente sedan tvåhundra r tillbaka. Det som timade i början af sjuttonde århundradet lefver ännu hos japanerna i friskt minne. Det var ett af de kristna (jesuiter) tillstäldt inbördes krig. De japanske kristne gjorde nemligen uppror för att störta kejsaren, hvilken i deras tycke var en blind hedning, samt ville i hans stölle upphöja på tronen en af jesuiterna omvänd prins. Hundratusentals japanske undersåtel förlorade lif och egendom i den vilda stri den, som dock utföll till regeringens fördel Detta gaf anledning till de kristnes utdrif vande ur riket. Den då utfärdade lager gäller ännu i dag samt har en gång blifvi så strängt tillämpad, att 12 personer, son bekände sig till-kristendomen, blefvo afrät tade. Ovedersägligt är att de kristnes lärs undergräfver den grundval, på hvilken mi kadons värdighet beror. Denne är, enlig folktron, af gudomlig härkomst, och en för ordning, som anbefalde folererandet af er ämmande religion, skulle kränka denn: tro Befolkvingen i byn Urakami ba visgerligen blifvit bortförd från densamma men blott, såsom den japanska regeringer officielt förklarat, i afsigt att förekomm: