Aftonbladet – 26 september 1872, sida 3

stiftslispektör för folkskolorna inori det åel a I Carlstads stift, som omfattar Dalsland. DANMARK. Valen till det danska folkethinget försig gingo i Kjöbenhavn sistlidne fredag, och j valmännen hade öfverallt. mycket talrikt in. fannit sig, hvilket man också kunde förutse skola bli händelsen efter den förutgångna. starkt agiterade Valrörelsen. Enligt ett te legram tillhör halfva antalet af åe valde bei stämdt den förenade venstern, och 10 an dra närma sig detta partis åsigter. Tid ningarna ha innehållit utförliga referater om valrörelsen i Kjöbenhavn, der det i nå gra kretsar har gått särdeles varmt till, ja till och med bullersamma tuppträden upp stått. I fem af Kjöbenhavns valkretsar voro socialistiske kandidater tppställde mot äldre representanter, nemligen Pau Geleff mot öfverrättsassessorn Rimestad, smeden Christensen mot geheimerådet Fenger, den ännu i häkte sittande Pio mot jur. kand. Bille, pianfortsarbetaren Holst mot etatsrådet Casse och cigarrarbetaren Johansen mot kapten Tuxen. I Kjöbenhavns amts 1:sta krets hade dess mångårige representant geheimekonferensrådet Hall fått en motkandidat i löjtnanten Hartvigsen, hvilken äfven har sökt stöd hos socialisterne. I alla dessa kretsar ledo socialisterne det mest afgörande nederlag, och de förutvarande representanterne blefvo återvalde med öfverväldigande majoritet. Så erhöll Rimestad 929 röster och Geleff 20, Fenger 575 och Christensen 32, Bille 1142 och Pio 199, Casso 320 och Holst 11, Tuxen 430 och Johnsen 37, Hall 1153 och Hartvigsen 325. Valen försiggingo genom kaaring, handuppräckning och, när så begärdes, derefter genom skriftlig omröstning. Detta gjorde, att de gocialistiske kandidaterne i nägra kretsar vid kaaringen erhöllo ett skenbart stort röstetal, hvilket resultat åstadkoms dels derigenom, att en hel mängd icke valberättigade personer deltog i kaaringem, och dels derigenom, att de socialistiske valmännen på sina ställen funno för godt att räcka upp båda händerna. I Kjöbenhavns 9:de valkrets, der kapten Tuxen och cigarrarbetaren Johansen täflade om kandidaturen, blef larmet, när Tuxen förklarade, att han icke ville verka för socialismen, blandadt med ropen: Ned med honom! Upp med Johansen! så starkt, att han måste lemna talarestolen. Samma öde drabbade öfverfyrverkaren Schulze, då han förklarade, att Johansen hörde till ett mordbrännareparti, och likaså flere andre talare. Larmet och ropen på omröstning, blandade med lefverop för Johansen, blefvo slutligen så häftiga, att förhandlingarna måste afbrytas, hvarefter Tuxen både genom kaaring och omröstning fick en alldeles öfverväldigande röstmajoritet. Häftigast stod dock valstriden i Kjöbenhavns 5:te krets mellan Bille och den frånvarande Pios socialistiska anhängare. Enligt en tidnings uppgift voro icke mindre än 5000 personer tillstädes, och hela valförhandlingen upplöstes slutligen i ett enda stort tumult. I Kjöbenhavns öfriga valkretsar blef professor Brix återvald utan motkandidat, likaså höjesteretsadvokaten Hindenburg, öfverste Tvermoes med 638 röster mot öfverrättsprokurator Leth, som blott erhöll 74, kommendör Schbönheyder med 707 röster mot jerngjutaren Lunde, som bekom 97, I Kjöbenhavus amts 3:dje valkrets besegrades biskop Monrad, som fick 741 röster, af husegaren Ole Larsen, som bekom 785; i 5;te kretsen fick grefve Holstein-Ledreborg 606 röster och läraren Kruse 570. Utgången helsades med stor entusiasm. I Prestö amt återvaldes högskoleföreståndaren F. Boisen med 1069 röster mot Fr. Barfod, som endast fick 147. I Aalborg återvaldes justitieministern Klein med 748; motkandidaten, arrendatorn Claus Johansen fick 596. För öfrigt finner man, att vensterpartiets bekante ledare J. A. Hansen, Burg m. fl. blifvit itervalde med stor röstöfvervigt.