Aftonbladet – 25 september 1872, sida 2

kontoristerne ansågo honom djerf och vågsam i spekulationer. Hans sätt att göra affärer var inte deras sätt — inte det, hvarvid de under så lång tid voro vana. Emellertid hade de ingen talan; hvad han beslöt var lag och allt hvad de förmådde var att göra föreställningar. De gjorde så, men deras invändningar tjenade till intet; mr Åndrew styrde allt med djerf hand, inlät sig i spekulationer, som hittills hade varit främmande för huset, och för en tid visade sig affärerna, ehuru de ansågos vågsamma, särdeles inkomstbringande. Men så inträdde en reaktion och slumpen — ty det är slumpen och ingenting annat, mitt barn, då man afviker från handelns sanna principer — visade sig oss obevågen. Förhållandet att mr Andrew spekulerade djerft, hvilket vi hade hoppats blott skulle vara kändt af oss och af de mäklare, som vårt hus sedan många år tillbaka hade användt och hvilka voro fullt pålitlige, kom emellertid på ett eller annat sätt ut. Det blef kändt på börsen, var ett ämne för samtal i City och följden blef att några af våra äldsta kunder gjorde efterforskningar, funno ryktet ega grund och drogo sina pengar ur vårt hus. Jag vill ej trötta dig, mitt barn, med detaljerna af denna bedröfliga affär; det kan vara nog att veta, att under de två sista åren affärerna gått allt sämre och sämre, men ehuru jag visserligen hade mig detta bekant, kunde jag inte föreställa mig att de kommit i ett så förtvifladt skick, som jag af detta bref finner är förhållandet. — Hvad som har framkallat en, som det vill synas, afgörande kris, skall äfven du, min kära flicka, trots din ringa bekantskäp med affärslifvet, lätt förstå. För sex månader sedan hade vi, firmans delegare, ett möte, då viinte blott påyrkade