Vi meddela i dag i sammandrag sintet af det första af de bref atigåeide den politiska situatiobön i Frankrike, som Laboulaye nyligen offentliggjort i Journal des Debats. Han uttalar sig här mycket bestämdt för republikens definitiva proklamerande. Efter attha kastat en återblick på Frankrike? historia sedan revolutionen öch i starka färger belyst alla bourbonernas och huset Orleans fel, säger han: Hvilka äro väl de grunder, som bestämma venstra centern eller ätminstöne tåajoriteten af venstra ceiterh att föredraga den konservativa republiken framför den parlamentariska monarkien, sedan hon i mer än ett halft århundrade försvarat och upphöjt den sistnämnda? Här ha vi grunderna; de ligga sä tydligt i dagen, att alla de, hvilkas blick passionen icke grumlat, måste se dem; Den konservativa republiken är tipprätthållandet och konsoliderandet af den nuvarande regeringen; och hon kan befästas utan revolution, utan brytningar, utan våldsam agitation. Endast denna regim erbjuder en sädan fördel; endast denna regim skiljer och söndrar oss icke. Detta är ett följdrikt faktum, som öfverväger alla andra konsiderationer. Huru vill man åter upprätta kejsardömet eller den konstitutionella monarkien, utan att åter utså tvedrägt och måhända frambesvärja ett borgerligt krig? Hvart och ett af dessa regeringssätt skulle betyda ett partis triumf, men på samma gång de öfrigas fullständiga försvagande. Härigenom skulle åter anhängarne af det ena partiet blifva segrare och anhängarne af det andra partiet besegrade, och en ofantlig mängd aktningsvärda personer dömas till overksamhet, om de icke ville föredraga att använda sina krafter och sin förmåga till konspirationer mot staten. Hafva indiider bland oss — de må nu vara utrustade med aldrig så vackra talanger — rättighet att förlama de lefvande krafterna inom nationen?! Är det icke hela nationens pligt att nu b draga till dessa krafters förening till ett välsignelserikt arbete? Det är just republikens stora fördel, att hon drager landets alla söner till arbete för sig, utan afseende på deras antecedentia, utan fruktan för afund, utan skygghet för något slags groll och rivalitet. Hon öppnar sina armar för bonapartister, legitimister, orleanister, republikaner från i går och i dag, så väl som för dem, hvilka vilja blifva republikaner. Hon respekterar dem alla och mottager från alla sidor det bifall och erkännande, som egnas henne. . Er a nr rn rr rr rr rn nn