Aftonbladet – 24 september 1872, sida 2

hyste samma grad af förtroende till hennes trolofvade, som hon — och det plågade den unga flickan att hon på senare tid nödgats komma till den öfvertygelsen .att mr Womersley icke var fullt nöjd med Franks frieri; ja, hon kunde ej qväfva en aning om att den gamle mannen hade uppmuntrat resan till Australien för att pröfva Franks karaktersfasthet och trohet under det han inom sig hyste ett hemligt hopp att Frank skulle bevisa sig sakna båda dessa egenskaper. Ellen saknade icke grund för en sådan misstanke emot sin goda, gamle morbror — åtminstone tillräcklig grund för en ung, förälskad flicka. Mr Womersley hade två eller tre gånger yttrat sig med beröm om mr Darston, en ung man, hvars far och sy: ster bodde på samma ort och hvilken, då han allt emellanåt vistades hemma på korta besök, hade visat Ellen uppmärksamhet. Ja, detta beröm hade icke blott utgått i allmänna fraser — han hade ätven gjort jemförelser mellan Jack Darston och Frank och i ett par fall hade dessa utfallit till men för den sistnämnde, Vi torde knappt behöfva tillägga att detta, i Ellens öron, nästan var det största brott, hvartill den gamle herrn kunde göra sig skyldig. Som bon emellertid älskade honom ganska högt, tog hon sitt parti, att med lugn bemöta såväl hans klandrande yttranden om Frank, som hans ännu oftare förekommande, varma loford öfver mr Darston. Ellen visste att den gamle mannen älskade henne lika högt som om hon hade varit hans dotter. Ehuru förvissad om att hans stundom framlysande misstroende emot Frank icke skulle af honom yttrats, utan att han hade trott sig ega skäl dertill och att grunden för hans inbillningar i detta fall blott var en öm oro för hennes välfärd?