Aftonbladet – 24 september 1872, sida 2

vecielt skulle lända hufvudstaden till ringaXV eder inför nationen att till Andra kamma-nin ;n sända en person, som under de senaste lsan ksdagarne dokumenterat sig så som hr M. det la allvarliga politici, som haft tillfälle att hä n längre tid på nära håll följa hr Mankells rar olitiska bana, ha snart sagdt utan undantag! de: ommit till den öfvertygelsen att, såsomlhv ästan alltid der personligt malkontenteril ; r utgångspunkten för en politisk verksam aft et, ett verkligt och konstant politiskt in-len resse i sak icke hos honom förefinnes. Närlge e gammalliberala icke kunde betrakta ho so; iom såsom en homme serieux på politi bi ens område, stiftades den nyliberala klub-en jen, hvars egentliga syfte, enligt någras afli 1 tiftarne mening, torde varit att poussera lst ir Mankell och ge honom någon betydenhet. I hä DÅ detta misslyckats, har han kastat sig ilris let allt annat än liberala landtmannapartiets fol wrmar. Deras antal är icke ringa, som tro, de tt hr M. har en enda konstant princip, som l til heter: Julius Mankell; det som kan tjenalso till att bereda hr M. någon betydenhet och lle något inflytande, det är politiskt godt och!l— ändamålsenligt; det som sätter sig emot eller wi står i vägen för detta mål, det är politisktpå förkastligt. be Man har hört några fras-radikaler på ettlve behändigt sätt sammanställa hr Mankell lfö med hr Dufva, såsom befunne de sig isam-lsl ma politiska position. Ingenting är dockltv mera falskt och oriktigt. Häradshöfding Dufvald är, till att börja med, en verklig kapacitet, li hvars stora och omfattande insigter på detlbi politiska, finansiella och ekonomiska områ-sl det äfven hans motståndare villigt erkänna;!n han har ett starkt utveckladt intresse i sakld och är icke någon de toma och betydelse le lösa frasernas man. Under en lång följd! n af år har hufvudstadens allmänhet haft till-p fälle att känna hr Dufva såsom skarpsinnig k jurist, duglig och kraftig administratör ochs såsom fullkomligt sjelfständig så väl gentlt emot alla byråkratiska tendenser och sträf-i vanden som i förhållande till demagogiska h sqvadronader. Vi ha icke kunnat dela hrd Dufvas uppfattning af åtskilliga riksdags-F frågor på den senaste tiden, men detta hin-l1 drar oss icke att erkänna, att vi alltid ilr hans anföranden funnit mycket, som varit o tänkvärdt och tjenat till att belysa och ut-s reda det förevarande ämnet. Den skarp-lf sinniga utredning han bland annat vid se-ls naste riksdag egnade frågan om riksdagens n beskattningsrätt borde ensam vara tillräck-l: lig att motivera den önskan, att en så stor kapacitet icke skulle gå förlorad för repre-l; sentationen. ; Man har emot hr Dufva anmärkt, att han skall ha slutit sig till landtmannapartiet : och gjort sig till dess advokat. Ett sådant ; påstående håller dock, såsom redan en in: sändare i Dagbladet ådagalagt, icke streck. . Hr Dufva har ganska skarpt och bestämdt. uppträdt emot landtmannapartiet så väl i försvarsfrågan, der han betecknade landtmannapartiets förslag såsom rättsvidrigt och såsom på ett ytterligt betänkligt sätt äf-l ventyrande fosterlandets välfärd, som äfven i frågan om bergsverkstionden. Och hvad sjelfva grundskattefrågan angår, har han aldrig på ringaste sätt häntydt på att han skulle kunna sympatisera med sträfvandet att få dessa skatter helt enkelt afskrifna, men deremot ansett det lämpligt att i tid börja tänka på någon utväg att få dessa skatter afskaffade på sådana vilkor, att äfven statens intressen tillbörligen tillgodoses. Säsom direktör i riksbanken har hr Dufva tagit initiativ till och genomdrifvit åtskilliga reformer, hvilka obehagligt berört åtskilliga tjenstemannaintressen och, så som under sådana förhållanden alltid plägar bli fallet, framkallat icke ringa missnöje. Det vore beklagligt, om detta missnöje skulle finnq ett starkare eko bland öfrige embetsoch tjenstemän. Genom att å sina vallistor utstryka hr Dufva, som bland alla som kunna lifrågasättas vid sidan af de elfva namn, som finnas gifna efter det senaste stora valI mötet, skulle de endast äfventyra att nå I gon fras-radikal kandidat i stället kunde l vid valet få majoritet för en af de sista platserna. Med afseende på den trettonde platsen I finnas flere personer, som kunna på allvar ifrågasättas såsom lämpliga kandidater. Den kunnig och redbar man och den omständig; heten, att han nyligen varit föremål för ett önskan man temligen allmänt hyser att någon industriidkare måtte finnas med bland hufvudstadens representanter, kan tillfredsställas derigenom att man med sitt val faller på fabrikör C. F. Lundström, Sveriges nuvarande kommissario vid industriutställningen i Kjöbenhavn. Det är en erfaren, gement anfall från en halfförryckt skribents sida, är så långt ifrån attinnebära ett skäl, hvarföre man icke skulle välja honom, att vi tvärtom anse det vara valmännen värdigt att opponera sig emot den satsen att alltid något fastnar qvar af den illvilliga kalomnien. För öfrigt bar man hört ifrågasättas: professor F. Cederschiöld, som från sin verksamhet på riddarhuset är känd som uppriktigt liberal, utan anhängighet till öfverdrifter och utopier; kapten v. Francken, hvilken såsom riddarhusledamot deltagit i fem riksdagars arbeten och med stort intresse omfattat en mängd kommunala värf; grefve F. v. Rosen, som äfven inlagt stora förtjenster genom sin kommunala verksamhet m. i. Vi hoppas, att man vid valmötet i morgon måtte komma till enighet om hvem som är lämpligast och har den största ut sigten att kunna kring sig samla en majoritet. Ån tarsnn enn ke kn e a) Den utländska tidningspressens yttranden med anledning af konung Carl XV:s död.