Aftonbladet – 24 september 1872, sida 2

Vi hafva redan vid ett föregående tillfälle uttalat den åsigt, att det är en af de förutvarande representanterna för hufvudstaden, hvars återväljande vi anse icke böra ifrågakomma. Vi nämnde då icke något namn, men de få ord, med hvilka vi sökte karakterisera den person, på hvilken vi hänsyftade, har man från alla sidor funnit träffa in på hr Mankell, och man har i det hänseendet icke misstagit sig om vår me ning. Det mottagande hans namn rönte vid val mötet på stora börssalen och ännu mer den omständigheten, att till och med vid de af hr Mankells ifrigaste anhängare anordnade distriktsmötena, hans kandidatur blifvit förkastad i de båda kretsar, der besluten icke blifvit dikterade af en liten ambulatorisk flock af talare och voterare från olika valkretsar, vitnar tydligt nog, att den uppfattning af hr Mankells olämplighet såsom representant för hufvudstaden, hvilken vi ut talat, delas mycket allmänt af hufvudsta dens valmän. Det är således icke derför att vi anse det behöfligt för att motarbeta denne i vår tanke olämplige representant: återväljande, utan för att något närmare motivera vårt med någon skärpa uttalade omdöme om honom, som vi nu gå att i äm net tillägga några ord. Hr Mankell har med en af hufvadstadens tidningar nyligen kringsändt en skrift, hvil ken afser att vara en redogörelse för hans riksdagsmannaverksamhet, men hvilken mar snarare vore frestad kalla br Mankells me ritförteckning. Vi uppehålla oss icke vid denna skrifts stilistiska brister, dess sud dighet i formen och den egendomliga ton, hvilken den är affattad; den litterära kriti ken har ingenting att göra med ett sådan opus, äfven då det utgår från en person som några ifriga anhängare påstå vara besittning af en mycket stor talang. V fästa oss blott vid innehållet. I nämnde skrift har hr Mankell bland d samhällsangelägenheter, för hvilka han för mäler sig hafva verkat, i främsta rumme ställt försvarsfrågan. Hans yrke och hel föregående verksamhet gjorde det också til