Aftonbladet – 24 september 1872, sida 2

STOCKHOLM den 24 Sept. Konung Carls Drapa. Länge vi längtat: Lättad var draken, Som skulle sända Sviadrott hem. Ren för att fägna Kyste förtroligt Baltiska böljor Vanadis bog. Ej till de välska Vikar han ville Fara, vår konung, Fjerran från oss. Svithiods stränder Skönjer hans öga, Högt slår hans hjerta, Dit står hans håg. Svensk i sitt sinne, Städse den ädle Främst ibland furstar Älskat sitt folk; Troget och trofast Älskad tillbaka Nu af vår hyllsaing Väntad han var. Men som ett sorgset Sus uti skogen Spordes en suckan Söderifrån: Kungen fick komma Knappt till sitt rike, Fjerran han farit Från oss igen! Stilla du slumrar: Sällare rymder Hänfaren höfding Hämtat till sig. Flyktande anden, Fri och förlossad, Tryckes af tidens Trängtan ej mer. Skandiens söner Sörja sin älskling, Väl må ditt värde Vägas med guld. Flärdfri som fordom Fädernas hjeltar, Säkert du saknas Skall såsom få. Klokare konung Fanns det kanhända För att sin egen Fördel förstå. Gällde det grannens Gård att förhärja, Morsk var väl mången Mera också. Lyckan att lätta Lidandets börda, Blodiga bragder — Säg, hvad är bäst? Landet med lagar, Lika för alla, Folket till fördel, Främjat du har. Sent månde Saga Sluta att tälja Folkkäre furstens Framfarna dar. Skaldernas sånger Länge månd sjunga Dråpligt ditt drapa, Älskade drott! Gånge Rolf.