Aftonbladet – 24 september 1872, sida 2

honom alltemellanåt ett halfhögt utrop af: gtruntprat! pladder! Det ser temligen sannfärdigt ut, sade han slutligen, med afdrag utaf den äs nans tillgjorda stil i attberätta tilldra gelsen. Numera, sade han helt sakta för sig sjelf, finns således endast en person i verlden, som känner till hvar de tjugufyratosen punden i guld finnas, — Grogram, Vanvakten och han är nu deporterad till Australien. Grogram måste jag taga reda på, om jag också skulle nödgas resa till Australien, för att få honom i mitt våld. Och med dessa ord reste sig mr Pent weazle, — ty det var han, — betalade sin räkning och återvände till London. SJUNDE KAPITLET. Ett stilla hem. Det var en lycka för Ellen Wynne, at! hon af naturen egde en innerlig känsla och blick för det sköna, ty i hennes morbrors hus och dess omgifningar, fanns intet som var beräknadt på och lämpligt att utveckle dessa egenskaper. Mr Womersleys hus var beläget vid gränsen af Bampton, en pro vinsstad, som under postvagnarnes och dili gensernas gamla goda tid varit vida be römd, men som, öfvergifven af jernvägen, hade alldeles fallit ur minnet på mensklig heten och numera blott med ett och anna besök var ihågkommen af de handelsresan de som af en sträng nödvändighet tvungos att afvika ifrån den reguliära trafiklinien. för att fresta stadens krämare med prof på de allranyaste och yppersta varor. Det var äfvenledes samma Bampton sen låg liksom försänkt i en trollsömn unde åtta månader af året och blott för fyra må nader om vintern yaknade upp till lif och