Aftonbladet – 21 september 1872, sida 3

Tidningsöfversigt. I Dagbladets krönika för i dag läses: Det är blott ett föremål, som i dessa dagar sysselsätter allas tankar i Sverige och sannolikt i hela det skandinaviska Norden. Konung Carls plötsliga frånfälle har smärtsamt öfverraskat oss alla. Af hvilken politisk trosbekänuelse man än må vara, kännes detta frånfälle som en högst sorglig förlust. Den aflidne var oss alla kär för sina älskvärda och redbara personliga egenskaper samt för sin ärliga konstitntionalism. Att svenska folket under sådana omständigheter skall känna bebofvet af att äfven genom yttre tecken tillkännagifva sin sorg är högst förklarligt, och de svartklädda skaror, man ser på hufvudstadens gator, bära kanske mer än vanligt vid dylika tillfällen vitne om den verkliga saknad, som detta kungliga dödsfall framkallat hös oss alla. Men ju uppriktigare folkets sorg är, desto mer önskar utan tvifvel detta folk att gammal officiel slentrian icke mera skulle finnas omkring en sådan konungs dödshår, Carl den femtonde