Aftonbladet – 16 september 1872, sida 2

VUCI HaUuUu Laglv PIdUD, HUVA VAUV VMA: MMS HUN rossades nästan i den förfärliga trängseln. ! Wi 3erlintidningar skildra den vid detta till-lett ille uppkomta förvirringen som förfärlig. yvel ett enda hus infördes gsamiia väll 8 lik ltet ch 20 sårade. I närheten af tyghuset in-en räftade en dylik tilldragelse. Ze fn liten episod i raden af de artighets-lkre etygelser, som kejsar Wilhelm under mötet Igan lösade på sina kejserliga gäster och hvil-yoi en iske saknar sin pikanta sida, var detlypef jsterrikiska majestätets utnämnande tilljral shef för det slesvig-holstelnska husarregeEt nentet n:r 16, en uppmärksamhet, Hvilken tie så lifligt sentörades af Frans Josef, att han iar straxt derefter uppträdde iklädd nämndälsy vegementes uniform. Journal des Debatsik. neddölar denna nyhet i följande ordalag: ny Kejsar Wilhelm far utöämnt kejsar Frans lan Josef till chef för det sextonde siesvig-hol-ne steinska husarregementet — märk, slesvig-lafs holsteinska. Undertecknaren af fördraget ilLn Prag uppträdde i denna uniform, i dennalyi Nessub-skjorta, inför alla ryssars kejsare. pbe Det skulle verkligen våra ledsämt, öm hatlp glömde att taga på sig den, då han beger ivi sig till baden i Gastein. — öd Staden Berlins borgare ha uttryckt sin beundran för det tyska kejsardömets bådalsj örnämsta representatiter i politiskt och mili-18t täriskt hänseende, Bismarck och Moltke; lie genom att utnämna dem till hedersbor-gt gare i den tyska hufvudstaden. De tyskalk; tidningarnö födogöra naturligtvis omständ-lja ligt för denna tilldragelse och då Bismarcks1y svar äfven innehåller några politiska yttran. I den; lemna yi härnedan en redogörelse för ls detsamma: Sedan öfverborgmästaren Ho-ls; brecht med ett kort tal öfveriemiiat diplo-g: met till rikskangleren och sedan borgarrefr presentanternes ordförände Joeckhann hadely uttalat dessas känslor för den statsmåji, gom iq gifvit Tyskland enhet och frihet, tackade Pp furst Bismörek för det erkännande, som vi-f sades honom af en stad, Hvilken kan säkert, l)e oaktadt han icke var född i den, kunde kalla, sin födelsestad, enär han hade uppehållit sig i den den största delen af sitt lif. Som pojke lj; hade. han varit lärjunge i Plahmannska upp-l4j fostringsähstalien doh i Friedrich Wilhelms 4, gymnasium. I Berlin hade tat derefter tillbragt hälften af sin universitetstid, här hade I; ban varit referendarius och här hade han som man upplofvat många goda och onda år.s Desto större värde satte han på detta bor-1g garebref vid sidan är dylika förtroendebevis, i, som Han hade fått från andra tyska städer, lt och i samband med de utmärkelser, hvarför I han Hade att tacka konungens nåd. Han stod i hofvets tjenst, men hans hjertala klappade derför icke mindre varmt för bogar: I; ståndet och för stadssamhällets utveckling. g I det fursten derefter häntydde på handelns I och industriens storartade uppblomstring, , betonade han, att dessa dagars festliga händelser skulle styrka tilliten till fredens var-; aktiga upprätthållande, en tillit, soii vorei; nästan af samma värde som freden sjelf. Efter alla de stora händelser, som man upplefvat, skulle han icke hafva något emot om 1 verldshistorien en tid tycktes likasom stå lj stilla. De höga herrar, som kommit tilll. I Berlin, skulle icke åtskiljas med gäckadel, l förhoppningar. Ingen hade kommit med enl; önskan, hvarpå man från andra sidan icke l, Ikunde ingå. Mötet hade icke kommit tillj: Istånd i något agressivt syfte mot någonl. makt eller mot någon riktning. Hvad enl mängd tidningar hade, framställt i detta hänseende, måste endast anses för en verkan af Igurksäsongen. Det vänskapliga, personliga I mötet mellan de tre kejsarne skulle hos Tysklands vänner styrka förtroendet till fredens upprätthållande och gifva dess motståndare ett klart begrepp om, hurn svårt det är att rubba den. Den berlinska befolkningens instinktkände äfven detta mycket väl, och denna känsla hade funnit sitt uttryck i den bjertlighet, hvarmed den hade mottagit de främmande monarkerne. Berlinaren slåss förträffligt, när så skall vara, men han ser dock helst, att han får vära hemma Ungefär med denna vändning, säger National-zeilung, slutade fursten sina allvarliga betraktelser, hvilka han uttalade på det naturligaste och mest otvungna sätt, Han knöt dertill åtskilliga meddelanden om de senaste dagarnes händelser och kom medlemmarne af deputationen att skratta genom att anföra åtskilliga exempel på berlinarnes humör. Vid afskedet försäkrade han ännu en gång de kommunala auktoriteterna, att han var mycket tacksam för den utmärkelse, man låtit komma honom till del. — Äfven från Dresden har furst Bismarck fått mottaga ett diplom som hedersborgare i denna stad. Grefve Moltke mottog sitt diplom som hedersborgare i Berlin den 10 på aftonen. Öfverborgmästaren H brecht, som äfven vid detta tillfälle var ordförande -för magistraten, betonade i sitt tal det lyckliga förhållandet mellan armen och de civila medborgarne, i hvilket hänseende generalfältmarskalken inlagt stora förtjenster genom att hos folket inprägla hur vigtigt det är, att landet är väl förberedt i militäriskt hänseende. I Grefve Moltke tackade i några få allvarliga ord, hvilka slutade med ett upprepande af Bismarcks förklaring, att befästandet af tillliten till freden vore hufvudresultatet af de tre kejsarnes möte. I Baiern fortfar nu ministerkrisen på tredje veckan. De nordtyska tidningarnas jubel öfver, att friherres Gassers försök att bilda ett partikularistiskt kabinett misslyckades och måste betraktas som uppgifvet, tyckes ha varit förhastadt. Åtminstone meddelas i ett officiöst telegram från Minchen af den 10 dennes, att Gasser fortsätter sina I sträfvanden samt att han om få dagar hop-Ipas att kunna förelägga Ludvig II en fullständig ministerlista. I Berlin har denna underrättelse framkallat ett lifligt missnöje i de högre och högsta kretsarne, så mycket b