Aftonbladet – 16 september 1872, sida 2

det bästa, men det är likväl inte godt att veta... Inte godt att veta! upprepade åter ja: risten. Hm; hvad kommer åt dig, Frank? Du sade mig ju sjelf, att mr Womersley hade gjort det till en sine quå non, att du skulle förvärfva dig en oberoende ställning, innan han gaf sitt samtycke till ditt giftermål med miss Wynne? , Ja, så är det, sade Frank med mulen blick. Och var det ej då ditt eget förslag att emigrera och bli nybyggare i Australien? fortfor den gamle herrn. Förslaget var också ganska godt. Hvad i all verlden skulle du kunnat taga dig tilli England med en kapitalförmögenhet af åttahundra pund ? . Öppnat en grönsakshandel och hållit dig kärra och åsna, mumlade Tom Callow, som med sitt ärliga, sunda förnuft ganska mycket ogillade Frank Scorriers sätt att se saken. ! Bättre än så, Tom, sade Frank med ett retsamt leende. . Det har nyligen gjorts förvånande, lysande affärer i börsspekulationer och lyckan skulle kunna vara äfven en annan väl bevågen. En kan göra lysande spekulationer — en annan gör dem inte, svarade Tom kärft. Jag känner en man — hans slägtingar lefva på min ort — hvilken för några månader sedan begaf sig till Londonmed knappt tio shillings i kassan och nu påstås han vara värd fjorton tusen pund. Men han var af en ännan natur än du, min käre Frank — en kallblodig karl, beräknande ända ut i yttersta fingerspetsarne; och emot detta enda fall af framgång, skulle du kunna anföra tusen exempel på ruin och undergång. sMr Callow har alldeles rätt, inföll lag