Aftonbladet – 14 september 1872, sida 3

jödo på dörren till den tarfliga bostad som hade namn och värdighet af stationen. 2Det måste visst vara Charley, tänkte konstapeln, men jag hör inte hofslagen af hans häst. Då han öppnade dörren, stannade han öfverraskad vid åsynen af en man, hvars klä ler vara alldeles höljda af kalkdam och hvars hufvud var ombundet med en nedblodad halsduk. Hallob! Hvad är meningen med detta? sade polismannen, Jo, meningen är att begå mord, stråtröfverl, rymning och allt sänt der, om ni så behagar. Jag skulle helst ge att ni talade som en örnuftig menniskas, sade polismannen, som var af ett flegmatiskt lynne. Ni tycks varit utsatt för ett angrepp? Härpå afgaf kittelflickaren sin berättelse om huruledes, då han fredligt skjutit sin kärra på vägen, en osedd hand hade bakfrån gifvit honom ett slag i hufvudet, så ktt han miste sansen; då han åter kom till sig, hade han sett en karl i grofva; grå kläder och med en blodstrimma tvärs öfver ansigtet, ifrigt arbeta på hans slipsten och slutligen med en fil göra sig qvitt ett par handklofvar. För hin! inföll polismannen, det är honom som Millhankarna äro efter; de ha varit här I eftermiddag. 2Då kan ni knipa honom innan natten, sade kittelfilekaren. Jag spelade räf med bonsrä, skall jag säga er; jag låtsade mig vara non compos hela tiden, mon tittade litet med ena ögonvrån, Då han gjort sig fri, såg jag honom maka sig uppför banken igen och ut på fältet samtstyra kurs åt Gravesend till. Nattpatrullen komffi-vamma Ogonblick;er