Aftonbladet – 14 september 1872, sida 2

om gör det möjligt för arbetaren att icke ntaga den otillräckliga aflöningen utan änta tilldess arbetsgifvaren gifver efter, kola de menniskovänlige och högsinnade rbetsgifvarne icke mera blottställas för att lifva ruinerade genom konkurrensen med e egennyttige och hjertlöse. Och ett såant samfund har man justi Internationale. Jerefter sökte han försvara kommunen mot e anklagelser, som blifvit gjorda mot denamma, och betonade, att sädana excesser ro oskiljaktiga från hvarje revolution. sourgeoisiens tidningar i Belgien såväl som andra länder, anmärkte han, skrika mycket ot kommunen för de excesser, som under ensamma begingos, och den förstörelse, som nställdes. Men då man år 1830 hetsade det elgiska folket mot det holländska — hvad kedde då? Man satte eld på justitieminiteriet. Rörde icke bourgeoisien då upp immel och jord? Nej, ty denna revolution jordes till dess fördel. Någon tid derefter atte åtskilliga personer i Belgien en subkription i gäng till en gåfva åt konungen f Holland. Hvad hände väl då? Man plunrade subskribenternes hus. Detta gjorde nan vid bourgeoisrevolutionen år 1830! Skratt och bifallsyttringar.) En delegerad har i de parisiska sektiolernas namn afgifvit en förklaring, att de inder närvarande förhållanden afstå från lla revolutionära försök och icke vilja anlata sig till något politiskt parti. Såsom stt uttryck för sin uppfattning af den interationella arbetareföreningens uppgift i allnänhet hänvisa de för öfrigt till följande ställe i de preliminärer, hvilka uppsattes vid lenna förenings bildande: Alla hittills jorda ansträngningar ha misslyckats af orist på solidaritet mellan arbetarne af olika yrken i hvarje land och af brist på broderig enighet mellan arbetarne i olika länder. Arbetarnes frigörelse är icke blott ett 1oalt eller nationelt problem; det är ett proslem, som intresserar alla civiliserade nationer, och dess lösning beror med nödvänlighet på deras teoretiska och praktiska samverkan. På ett förslag, som framställles af Paul Lafargue, å federationens i Portugal och den nya federationens i Madrid vägnar, antog kongressen enhälligt ett beslut, enligt hvilket det skall åligga generalrådet att konstituera internationella yrkesföreningar och att till detta ändamål sända ett cirkulär till alla arbetaresamfund, hvilkas adress det känner, antingen de äro atffilierade i Internationale eller icke, och uppfordra dem att underrätta den internationella föreningen om sina respektiva yrken. Vidare skall generalrådet sammanfatta de vilkor, som uppställas af de arbetareföreninsar, hvilka efterkomma inbjudningen, samt uppgöra ett generelt förslag, hvilket skall underställas alla de föreningar, hvilka komma att tillhöra den internationella yrkesföreningen. Genom att sålunda organisera arbetarne efter yrken hoppas man att kunna med större lätthet och tillförlitlighet få en statistik öfver arbetet i de olika länderna och kunna förekomma arbetsbrist genom att fördela arbetarne efter produktionens behof, Det nya generalrådet, som skall residera i Newyork, kommer, enligt Independance Belge, att bestå af följande medlemmar: Kavanagh (Irland), Saint Claire (Amerika), Lorel (Amerika), Fornicieri (Italien), David Frankrike), Bolte (Tyskland), Karl (Tyskland), Bertrand (Frankrike), Dereure (Frankrike) och Spayer (Amerika). Med anledning af Internationala kongressens möte den 7 dennes framhåller Times på följande sätt motsatsen mellan det rent ekonomiska mål, hvilket arbetarne eftersträfva, och de politiska syften, hvilka eftertraktas af de äregirige ledarne inom generalrådet: Den internationella arbetarassociationen har haft ett kort, men stormigt möte. Resultatet har i högsta grad realiserat de minst smickrande förhoppningar. Med ens hafva alla de frön till oenighet, hvilka sällskapet allt ifrån sina första dagar burit i skötet, spivat upp. Män, i vissa hänseenden utan någon annan vägledning än en sväfvande entusiasm, förpligtade sig att lösa alla politiska, sociala och moraliska frågor — icke blott frågor, som redan stodo på dagordningen, utan äfven sådana, som voro blotta skapelser af deras egen inbillning. Aldrig har ordspråket: Skomakare blif vid din läst blifvit öfverträdt på ett mer i ögonen fal. lande sätt. : Kongressen hade verkligen ock så icke materialier att hålla sig vid sin läst, ty det fanns icke bland dess medlemmar många verkliga arbetare, Hvad godt som än kan åstadkommas för förbättrande af de arbetande klassernas ställning genom en förening mellan dem antingen i ett land eller i alla länder, måste detsamma ohjelpligen förstöras, då män sådane som de delegerade i Haag blifvit utsedde eller utsett sig sjelfve att genomföra verket, Frågan om de arbetande klassernas ställning är af rent ekonomisk natur; några af deras före. gifne representanter skulle vilja göra den till politisk. Massorna afse helt enkelt en international Trade union; deras ledares äregirighet vill begagna deras sträfvanden till att åstadkomma en kommunistisk revolution, Deraf härrör meningsskilnaden mellan generalrådet och förbundsråden. Derat härör också splittringen inom sjelfva generalrådet; ty alla dess medlemmar äro icke lika egenkära, svamvetslösa. och fanatiska, Några af dem tyckas ha insett, att de hade någon förbindelse gentemot de instruktioner de erhållit från sina hufvudmän; några åter egde sundt. förnuft och hade en helsosam ruktan för åtlöje. Följden blef atten bryt: ning uppstod inom generalrådet och att för. oundsråden blefvo faktiskt fria. Ett betvlande parti utgick ur rådet, en af dess meat nflytelserika medlemmar (Marx) resignerade och ett beslut fattades attrådets säte skulle