Aftonbladet – 14 september 1872, sida 2

gått öfver och jag tordes gå ut för att taga reda på hvad söm jag hoppade ut för. Och får jag bara det i mina händer, då skall det bli lustigt att lefva! Under det han sade detta, förvreds hana redan förut tillräckligt skyrkaktiga ansigte af ett hemskt grin, tom gjorde det ännu mera frånstötande. Mans hår var klippt tätt intill hufvudet; han hade ej skägg och ganska föga ögonbryn, hvarigenom hela an. sigtet från ögonen och nedåt, blef stort och bredt. Pannan var låg, ögonen djupt insjunkna i hufvudet och näsan liten, med stora, öppna näsborrar; munnen var liten men läpparne tjocka; hakan och nedra käken oformligt stora och starka; Vid sitt språng ur kup6n hade han slagit ett hål i pannan och blodet hade runnit ned för hans ansmigte och der lemnat ett breåt, rödt spår efter sig, Han rörde sig med ytterlig svårighet och hvar gång som bang lick föll på handklofvarne, eller han kände sina rörelser hindras af dem, skakade han på hufvudet och utbröt i vilda svordomar, Då hopen af hans förföljare, hvilka hans blickar hela tiden med skarp uppmärksams het hade följt, blott kunde skönjas som en punkt långt borta, släppte rymmaren stake. tet ooh sjönk långsamt åter ned i dikes, 280 så der, jas, mumlade han; r.y äro de då för hin i våld! Det skall beböfvas litet tid för dem att komma tillbaka hit öfver gungflyn sen de kommit till begrepp om sitt misstag och om bara pojkarne äro dem på hälarne, gom jag nog tror att de skola i, — för pojkar vilja alltid vara med då ofog är på färde — så hör jag väl af dem i god tid. innan de hinna fram. Jag kan inte se att jag kunde ligga säkrare rån stans, bara inte skogsbetjeningen kommer, men den här skogen ser fust inte ut för att