Aftonbladet – 14 september 1872, sida 2

af en byggnad än en bostad för, menskliga varelser. Stadstjenarne genomgingo den vid dylika tillfällen vanliga proceduren: först tittade de på hvarandra, sedan med spejande blickar i den töckniga luften fram öfver fältet och slutligen fixerade de den hop af sysslolösa dagdrifvare, som följt med från stationen, liksom de hade hoppats att af uttrycket i deras slöa ansigten vinna någon gäning, Derefter höllo de hviskande en rådplägning, efter hvars slut de begåfvo sig af kors och tvärs öfver fältet bortåt floden, följda i hälarne af ett par dussin pojkar, hvilka tycktes anse brottslingens flykt och efterspanande som en lustbarhet, tillställd enkom för deras förnöjelse, att döma efter de hurrarop och råa skrattsalfver som ljöde. Först sprungo polismännen hit och dit i närheten af den plats, hvarest fången hade et sig ut ur en likgom stöfvare innan ie kommit på rätta spåret, pch hvart de ställde sina steg, dor Var falk open efter, a ass fan före dem, hvarigenom naa, ibland arvvo hh, Bg! a .urligtvis hvarje spår, ifall nysuugel uwo-lenna väg, måste utplånas; ju mera polisen visade sig vara pp falskt spår, desto mer belåtna voro pojkarne och desto oftare upp: såfvo de ljudeliga rop — falska signaler, afsedda att locka efterspanarne alldeles från rätta leden, och då desse skyndade dit, i hopp att få rymmaren i sitt våld, voro deras plågoandar åter på säkert afstånd och trotsade hotelserna om straff med vilda skrän och hurrarop. . Slutligen syntes dock en mera bestämd plan vara fattad, och hela skaran med polisen i spetsen rusade af bortåt floden under fortfarande stormande munterhet af gatpojkarne, hvilka synbarligen voro särdeles upplifvade af det frispektakel, som bestods dem.