Aftonbladet – 14 september 1872, sida 2

STUCKHOLM den 14 Sept. De organer inom pressen, som föra landtmannapartiets talan och understödja det sträfvande, som nu synes stå främst på detta partis program: grundskatternas afskaffande, föra i dessa dagar en mycket egendomlig argumentation. Det visar sig, säga de, att landtmannapartiet, som förut haft en obestridd öfvervigt inom Andra kammaren, nu är på väg att vinna majoritet inom hela riksdagen, och derför böra de städernas valmän, som ogilla landtmannapartiets sträfvanden, icke från sina vallistor utesluta personer, som sympatisera med nämnda parti. Den här i hufvudstaden utkommande tidningen Dagens Nyheter har sig angeläget att visa oss landtmannamajoriteten inom riksdagen fix och färdig redan under nu instundande riksdag och under de tre år för hvilka Andra kammaren nu väljes. Göteborgs: Handelstidning har icke alldeles lika brådtom, utan lemnar oss tre års anstånd med det oundvikliga landtmannaväldet. Det är om tre år härefter, då flertalet af Första kammarens ledamöter återväljas, och dålandtmannapartiet ämnar se till, att Första kammaren icke kan ställa något afgörande röstetal mot Andra kammarens fertal. Men båda organerna äro ense om, att det är skäl för städernas valmän att i god tid börja att ödmjuka sig för den blifvande makten. Dagens Nyheter tillstyrker dem att göra afseende på det kommande väldets önskningar och Handelstidningen menar klokheten bjuda att ej stöta den mäktiga motsidan alltför mycket för hufvudet. Vi ha ansett det vara en samvetspligt för oss att, med specielt hänseende till detförestående riksdagsmannavalet i hufvudstaden, icke undanhålla våra läsare dessa välvilliga råd, för den händelse bland hufvudstadens valmän skulle finnas några, som anse klokheten bjuda att dagtinga med sin öfvertygelse vid anblicken af. det kommande välde, som hägrar vid horisonten, För normalt konstruerade naturer, som ej blifva nerfsvaga vid tanken på den mäktiga motsidan, vill det eljest synas temligen klart, att den klokhet, om hvilken de nämnda organerna orda, borde bjuda, att då ett parti, hvars för det allmänna bästa betänkliga sträfvanden man ogillar, hotar att få öfverhanden i lagstiftning och beskattning, man icke bör påskynda dess seger genom att förstärka dess leder, utan tvärtom söka i det längsta motarbeta denna seger och, om möjligt, tillintetgöra den. Detta sista är, skulle vi tro, icke heller så alldeles omöjligt. Detmå vara antagligt att landtmannapartiet vunnit en och annan röst genom de nu förrättade valen på landsbygden. Men lika sannolikt är, att valen i städerna komma att beröfva partiet åtskilliga röster, som vid föregående riksdagar förstärkt detsamma. Vi lemna derhän huruvida dessa motsatta krafter kunna komma att kampensera hvarandra, så att partiernas styrka i Andra kammaren må kunna blifva i det närmaste oförändrad, eller om verkligen landtmannapartiet vinner några röster inom Andra kammaren. Dermed är dock, lyckligtvis, dess majoritet inom riksdagen ingalunda gifven, ty den majoritet inom Första kammaren, som hittills icke sällan, i förening med minoriteten inom den Andra, bildat riksdagens majoritet, synes icke under den närmaste framtiden komma att undergå sådana förändringar, att icke vid de tillfällen, då den hittills kunnat påräkna stöd af minoriteten i Andra kämmaren, den äfven nu skall kunna i förening med denna bilda riksdagens majoritet. Huru förhållandena kunna komma att gestalta sig då, om tre år, nya val skola anställas efter dåvarande ledamöter af. Första kammaren, hvilkas fullmakter äro daterade år 1866, är svårt att nu förutsäga; men vi bedja dem, som se med förhoppningar eller farhågor fram emot denna tid, benäget erinra sig, att det visserligen torde blifva ett rätt betydligt antal af Första kammarens ledamöter, hvilket då kommer att väljas, men att omsättningen år efter år varit så betydlig — till följd af afsägelser ach dödsfall — att det alldes icke ifrågakommer att nyvälja ens kammarens flertal. j