Aftonbladet – 10 september 1872, sida 3

beryktadt fruntimmer bland den parisiska halfverlden, men då han ej kunde få frit! disponera öfver hennes juveler, gifte. har sig med en hygglig enkefru, som skänkte honom en liten förmögenhet. Under eller åtminstone strax efter kriget mellan Tysk land och Frankrike försökte prins Abdallah att sätta sig i förbindelse med sjelfva Bismarck, men denne var väl honom allt för slug. Slutligen drogs han inför rätta, anklagad för bedrägeri, men ännu har det ej till full. klarhet kunnat bevisas, huruvida han är en prins eller icke samt om han är morockan eller fransman. Icke kan han tala arabiska, det är sant, men han blef hittad på ett slagfält år 1846 såsom litet barn, påstår han, och har glömt sitt modersmäl, emedan han uppfostrats bland fransmän. En tid skall han hafva tjenstgjort i polisen uti Paris, hvilket naturligtvis icke hindrar honom att vara verklig prins. Den förnäma verldens beskydd har han ständigt åtnjutit ochtyckes ännu kunna påräkna, ehurw detta ej räddat honom att äfven i den högre instansen dömas såsom bedragare. Allt detta är icke något annat än ett nytt bevis på huru svårt, att icke säga omöjligt, det är att göra upp menskliga genealogier, hvilket dock alldeles icke bevisar att ej äfven forskningarne öfver blodet i afseende på hästen kan vara ett mycket ansträngande arbete. EPEANPEAIORE sStENSEO