Aftonbladet – 10 september 1872, sida 3

Sällskapet för Norrlands väl. (Korrespondens till Aftonbladet.) Sundsvall den 8 Sept. 1872. Oförutsedda hinder hafva mött för mig att omedelbart efter det sällskapets möte, som hållits i Aug. lemna eder någon fullständigare redogörelse om detsamma. Numera vore en sådan af mindre intresse, sedan i flera af landets tidningar åtskilligt förekommit om mötet. Här i Norrland har den korrespondens till Dagbladet, som i den tidningen, om sällskapet varit intagen, väckt uppmärksamhet. Uppenbarligen har korresp. varit en främling, som råkat ut för någon ledare, hvilken varit ovänligt stämd emot sällskapet eller dess stiftare och som lyckats hos korresp. ingjuta sina vilseledande åsigter om sällskapet och dess åsigter. — Då man här i Norrland om sällskapet i allmänhet hyser den äsigt, att det ärligt och utan biafsigt, vill fortgå på den bana det beträdt, då dess program hvarken är obestämdt eller sväfvande, och då sällskapets syftemål borde vara en hela fäderneslandets angelägenhet, enär frågan är att få under kultur och framåtskridande en landsdel, som för närvarande befinnes efter det öfriga Sverige, men hvars naturliga tillgångar gör det till en vigtig del af riket, — vore det sorgligt om det sväfvande och vilseledande, som förekommer i korresp. till Dagbladet, skulle blifva utan den belysning som saken verkligen förtjenar. Korresp. antyder att något egentligt intresse för sällskapet icke skulle ens i Norrland finnas. Mången annan med oförvillad blick antager dock, såsom det synes med fullt skäl, att när ett sällskap för ett idgelt syftemål kunnat under några månader få tecknat 15,300 rdr af 310 medlemmar, spridda såsom de äro i hela Norrland och af dem många bosatta på mera än 50 mils afstånd från mötesplatsen, det vitnar om ett särdeles varmt intresse för sällskapet, då af dess medlemmar 70 tillstädeskommit och flera af dem för mötet måst färdas mera än 60 mil fram och åter. Sällskapet lär derföre icke ha anledning att beklaga sig öfver någon brist på intresse, utan kunna tryggt framgå på den utstakade vägen, förvissadt att norrländingen i allmänhet följer sällskapet med välönskningar, om än de äfven finnas, som gerna skulle se att sällskapet mätte upplösas och derför med nöje och efter plan utså misstroende och tvifvel om sällskapets redbara afsigter. Att många olika meningar om sällskapet skulle låta höra af sig är naturligt; men att en korrespondent villien aktad tidning återgifva en all grund saknande hörsaga, att hela sällskapets uppgift skulle vara, att arbeta skogspatronerna i händerna, till men lika mycket för den norrländska skogen, Norrlands rikedom och vilkoret för dess framtida utveckling som etc. har synts mången, minst sagdt, lättsinnigt. Jag förmodar, att fertalet af dem, som i sällskapet ingått, ännu icke gjort fullt klart för sig, hvilken skogslagstiftning som för Norrlands skogar kan vara den bästa. Flertalet önskar att få en sådan lag, som å ena sidan befrämjar en sund skogshandtering, men å andra sidan icke heller stämplar den såsom ofosterländsk, utan låter den få anses lika ärlig och god, som hvarje annan loflig näring, blott man ställer sig till efterrättelse allmän lag. j Man skulle möjligen emot sällskapet kunna anmärka, att det väl knapphändtgt behandlade skogskomitåns förslag till lag i 42 2 af dess betänkande; men efter hvad jag hört uppgifvas från säkert håll lärer anledningen dertill hufvudsakligen hafva varit den, att 3, sådan den nu lyder, icke är fullt antaglig, men att man ej hade fullt klart för sig hvad som borde sättas i stället. Då man visste att trävaruexportörerne voro hugade att godkänna förslaget om allmänna årsmöten för dem, skogsegare och andra skogsförädlare ungefärligen samtidigt med sällskapets årsmöte, antog man också att det för desse sågverksegare skulle blifva af största vigt att uppgifva, förslag till någon lagbestämmelse som betryggade ter RA Arden eta Fate Tiken TRA Lei