Aftonbladet – 10 september 1872, sida 3

Inom en half timma befann sig vår lill guvernant för första gången i sitt lif på tröskeln till en balsalong, Jag känner mig nästan orolig, hviskade bon till Gustavus. Åh, ah! var inte rädd, dyraste, sade han, och höll sig så rak, som en eldgaffel. Naturligtvis — att komma med 0ss — är den bästa presentation. Lina smålog bakom sin solfjäder och de inträdde i halrummet. Der är grefvinnan Oaklands, hviskade fröken brådskande till henne, det der långa fruntimret, som kommer hitåt. Se — hon ämnar visst tala med oss. Gus är egendomsegare, ser ni, och — och, der är unge grefve Oaklands och hans syster, lady Mary. Kors, den der fadda unga herrn med ljusröda ögon och inga ögonbryn? sade Lina i-sitt bjertas oskuld. Röda ögon — fadd! upprepade fröken förskräckt. Tyst då, barn! han anses vara vacker. Han är iu arftagare till ett helt grefskap! ål, jag ser, vi skola få mycket roligt! Ja, sade Lina och smålog åter, jag finner det redan utomordentligt nöjsamt. Ah, fröken Elton, sade grefvinnan och närmade sig dem, med ett nådigt småleende; omycket roligt att få se er här. Och er syster ? tillade hon med en blick på Lina. Ah, jag visste inte... Fröken skyndade att förklara saken, och grefvinnan smålog ändå nådigare, och vinkade åt sin son med solfjädern, Denne unge adlige telning letade sig hörsamligen väg fram till sin fru moder; och sedan han lyckats säkert fästa lorgnetten i ögonvrån och med högtidligt utseende genomgått presentations-ceremonien, företog han sig att med åtskilliga aristokratiska kråkfötter inskrifva sitt namn på det lilla Jaröda kort, som hängde vid Linas handed. Rädd att ni finner det grufligt varmt, anmärkte han och betraktade henne belåtet zenom lorgnetten,