Aftonbladet – 9 september 1872, sida 3

-Iskarne, danskarne, Yetskarne och de sven ska talande finnarne, som ett stönografisk system, det Gabelsbergerska, gjort sig kändt hvilket icke varit behäftadt med ofvan nämnda brist, en omständighet, som syste met hufvudsakligast haft att tacka för sir utbredning. Det är först sedan detta syster blifvit kändt som stenografien kunde, ifrån att hafva varit endast några få enskildas -legendom, hvilka åt dess inhemtande uppoff ;lrat flere år af sitt lif, blifva en allmän hetens. I dessa omständigheter och egenskapel hos det Gabelsbergerska systemet ligger äf ven dess berättigande att blifva föremål för en allvarlig sträfvan att få detsamma all männars spridt. Till dessa och efterföljande reflexione? löfver stenografien hafva vi blifvit föranledda I genom ett besök härstädes af en ung finsk Tlandtdagsstenograf, löjtnant Aug. Fabritins. Dettä besök har till ändamål att på ett Teller annät sått söka åvägabringa ett för I Sverige och Finland gömensamt stenografiskt system. Vi hafva så mycket heldre velat fästa uppmärksamheten på denna äfven för ptibliciteten allt dyrbarare blifna konst, som Vi förmoda ätt de upplysningar, hr F. lemnat om stenografiens tillstånd i Finland, sämt de åsigter, han uttalat angående önskligheten af ett för de båda länderna lika system, äfven för den stora, bildade publiken icke torde sakna allt intresse. Det är med både förvåning och intresse vi erfarit den verksamhet och ifver, som i Finland på de sista åren visat sig för stenografiens utbredande. Enligt hvad vi af hr F; inhemtat, lärer det vid landtdagarne i Finland iu begagnade stenografiska skrifsättet hafva blifvit utarbetadt redan vid tiden för återuppvaknandet af det konstitutionella lifvet, eller i början af 1860-talet. Men först sedan systemet vid Januari-utskottets sammanträde år 1862, vid landtdägarne år 1863—64 och 1867 samt särskilda andra möten och tillfällen blifvit försökt och begagnadt, utkom år 1871 på våren en lärobok i ämnet af lektor Joh. Edv. Svan, som numera äfven blifvit tillgänglig i den svengka bokhandeln. Likväl hade redan före lärobokeng8 utgifvande undervisning i stenografi blifvit af åtskilliga personer meddelad med den påföljd, att hösten 1871 det kunde blifva fråga om att förena de i Helsingfors boende stenograferne till en förening för systemets spridning. Den stenografiska föreningens stadgar fastställdes i Januari 1871, och föreningen kunde vid landtdagens sammanträde kort derpå börja sin verksamhet med att åtaga sig bestridandet af den stenografiska tjenstgöringen vid adels-, presteoch borgarestånden. För närvarande uppgår antalet åf föreningens medlemmar till omkring 40. Samtidigt med det atttanken på bildandet af föreningen uppstod, började en stenografisk tidning, utgifven af hrr Svan och Fabritias, månatligen utkomma; Ytterligare ha af kr Fabritius utgifvits tvenne häften stenografiska läseöfningar i ändamål att lemna dem, som inhemtatsystemet, tillfälle att vidare förkoffå sig genom att vinna en större läsfärdighet, äfvensom att söka utbilda systemet till ett så kort, men tillika så läsbart som möjligt. Också kan detframhållas såsom ett anmärkningsvärdt bevis på det sålunda bearbetade systemets läsbarhet att vid senaste finska landtdag de under sammanträdena förda stenografiska konceptanteckningarne icke behöfde af stenograferne sjelfva utskrifvas till vanlig skrift utan att renskrifningen kunde ombesörjas af några fruntimmer, som inhemtat-systemet, Denna omständighet förtjenar så mycket mera att framhållas som det fortfarande i flere stenografiska systemer gäller som en grundsats att konceptet utskrifves; så snart som möjligt och så länge innehållet af det hörda är 1 friskt minne. Som vi ofvan sade, hafva vi med en viss förvåning emottagit dessa upplysningar, en förvåning så mycket större som i värt eget land, der dock det parlamentariska lifvet är vida mera utveckladt, och der hvarje år ett vida större antal stenografer vinner sysselsättning vid riksdagarne, ännu så litet blifvit gjordt för åstadkommandet af ett bestämdt och för landet gemensamt system, Olägenheterna häraf falla lätt i dagen. Derigenom att det icke finnes ett gemensamt system, som äfven skulle kunna begagnas för korrespondens eller vid anteckningar, hvilka skola läsas af andra, minskas förtroendet till systemet hos allmänheten, som: icke ranser det hafva värde för annat än stenograferingen under debatter. Dessutom går den på detta fält redan vunna erfarenhet till en del förlorad, när hvarje stenograf måste ge nomgå samma skola som hans föregångare och ej i större mån kan göra sig till godo de af dem uppnådda resultaten. Dessa och flere andra skäl tala för ett system, gemensamt icke allenast för Sverige, utan äfven för Sverige och Finland, ty endast sålunda kan man hoppas att i de båda länderna en vexelverkan i stenografiskt afseende skall ega rum och den i det ena landet vunna erfarenheten äfven genast tillgodogöras för det andra. Att systemets vidare utveckling kanske kommer att något uppehållas derigenom att ett större antal personer deltager i arbetet kan i det hela icke anses skada, dä hvarje förändring, innan den antages, kan blifva grundligare pröfvad. Några månader förr ller senare torde härvid icke betyda mycet. Frågan blir nu: hvar och huru erhålla ett system, gemensamt för båda länderna? Af de olika system, som i de båda länderna blifvit publicerade, torde det Gabelsbergerska haft att fägna sig åt den största framgången och således hafva större utsigt än de öfriga att blifva antaget; men detta sya bg a PR RR e