Aftonbladet – 9 september 1872, sida 3

nom. Han förtjenar en god hustru, och det skall han få; och det vore väl underligt om jag ej skulle kunna skrapa af fernissan och det rätt snart. Och dermed vände Lina sig från fönstret, och gick in till sig. Ett vackert litet arbetsrum, fyldt af blomsterdoft från det angränsande orangeriet; tapisseribågar, ritsaker, notböcker och andra tecken till feminina sysselsättningar strödda omkring i prydlig oordning, och i en grann ländstol nära den öppna glasdörren till trädgården, fröken Louisa Fitz-Gerald Elton, för tillfället herrskarinna öfver boudoiren och det hus hvartill den hör. En ståtlig ung dam var fröken Elton, ång och blond; hennes hy var af det skäraste slag och hennes hår af det ljusaste, som af artighet kan få namn af brunt, en färg som utgör en kompromiss mellan halmgult och ljusbrunt, och som likt de flesta andra kompromisser, icke är särdeles tillfredsställande i sina resultater. Ja, Gus, sade hon till sin bror, som satt bredvid henne och såg mycket olycklig och brottslig ut, -din fästmö må vara — och jag betviflar ej på minsta vis att hon är — en mycket förtjusande ung dam, när man lär känna henne, som du -säger, men hon måste vara en bra illa uppfostrad flickslyna, som kan låta mig vänta så här. när hon mycket väl vet att sömmerskan skulle vara här klockan elfva för att profva våra lif — half tolf! jag kunde tro det. Hon är en rasande söt flicka, Louey; vid mitt lif! Jag har aldrig sett något sötare, svarade Gus, låtsande som om han ej hört något om sömmerskan och hennes lif; hon behöfver bara bildas, ser du. Då hon fått vara med dig en tid — Ån! jag vill visst inte ha besvär med