Aftonbladet – 6 september 1872, sida 3

— Två svårlösta gåtor. I National-Zeitung berättar en författare följande anekdot: Högstsalig hertigen af Sachsen-Meiningen hade alltid till hands två gåtor, som han förelade alla och som voro så svåra. att han slutligen alltid sjelf måste lemna lösningen på dem, något som beredde honom stort nöje. De lydfie så här: Första åtan: Hvad skulle ni göra om ni vore tandäkare? Svar: Jag skulle utdraga tidens tand. Andra gåtan: Hvad skulle ni göra om ni vore en dykare? Svar: Jag skulle dyka ned i evighetens haf. En dag besökte konung Fredrik Wilhelm IV hertigen af Meiningen och han visste redan förut svaren på de båda landskunniga gåtorna. Hertigen, som på allt sätt ville förströ konungen, kunde omöjligt hålla sig från att bjuda på gåtorna. Skulle ers majestät, frågade han efter intagen middag, -allgrhuldrikast vilja tillåta, att jagföreligger allerhögstdensamme ett par gåtor? — Gerna, min re der.— Nå, hvad skulle ers majestät göra, om ers majestät vore en tandläkare? — Jag skulle dyka ned i evighetens haf, Den högstsalige hertigen blef i början i högsta grad bestört öf ver detta skarpsinne, ty hittills hade ingen dödlig förmått lösa den ena af gåtorna, mycket mindre båda två, och nu kom denne krönte Qe