Aftonbladet – 6 september 1872, sida 3

försäkran, att Elfrida Treherne är lycklig. Hennes lif i pligttrohet är en stilla förtröstan på Gud och derför är hennes tillvaro fridfull. Dagligen hembär hon alla goda gåfvors gifvare sin erkänsla för dem, som i ymnigt mått tillfallit henne; men klarast glänsa dock tacksamhetens tårar i hennes ögon, när hon vid minnet af den stig hon vandrat i brinnande tro erkänner, att på den icke funnits ett enda törne för mycket eller gjutitg en enda tår förgäfves, ty hon vet att både törnen och tårar enligt försynens rådslag varit nödvändiga för att rädda tvenne menniskor åt Gud och hvarandra. Slut ätem— —————————— —————