Aftonbladet – 5 september 1872, sida 2

ba alltför mycket, och trygga sig derföre a gerna vid den tanken, att de dock hade stor sak att strida för. Då 800,090 solter från senaste kriget nu äro valmän och la hafva fäder, bröder, söner eller andra ägtingar som Votera, skall säkerligen inycket af den fara, som hotar från Södern, jöfva mycket inflytande vid valen och kance gifva Grant en lysande seger. En ganska djup söndring har visat sig om det demokratiska partiet. En stor del f detta parti, sannolikt lika stor som de berale republikanerne, kan icke förlika sig ed Greely och ämnar under namn af rene emokrater uppställa en egen kandidat. )enna omständighet kommer att införa en bjelplig oreda inom Greelys parti; det ommer att kosta honom alla rösterna i Centucky och möjligen i Newyork, samt ommar att göra att ett ovanligt stort an1 valmän afhålla sig från att rösta. --Peroner, som skulle ha röstat för Greely mot trant, skola icke rösta för honom mot Seynour elle.inågon fullblodsdemokrat afdennes yp. De skola blifva borta, och emedan ;residentens vänner icke blifva borta, skall varje nedläggande af röster pidraga till 3rants seger. Enligt de senaste underrätelserna är det äfven möjligt, att de rene iemokraterne förena sig med trades unions, ch om detta inträffar, skall striden nästan blifva nominel och general Grant skall plifva segrare med en förkrossande majoritet. Slutligen ha ett stort antal republikaner fått afsmak för Greely, som i sin ifver att bringa till stånd en försoning med Södern nästan upphört att vara abolitionist. Hans tidning synes vara redo att uppgifva negerns anspråk på social jemnlikhet, och tex. vilja gifva honom särskilda skolor i stället för tillträde till alla skolor och i allmänhet att medgifva att han behandlas såsom en underordnad varelse, hvilken skall behandlas välvilligt men icke respekteras. Sannolikt anse de fleste amerikanare, att detta är negerns naturliga ställning, men de anse det icke för en valmans naturliga ställning, och de blygas för att en man med Greelys rykte skall, ledd af ärelystnad, sålunda vända ryggen åt hela sitt föregående lif. De betvifla, att en man, som är istånd till en sådan förändring, kan vara en fast karakter, och de beundra i sjelfva verket fastheten mer än någon annan egenskap. De skola derföre vara högligen frestade att afhålla sig från att votera, ett afhållande, som då man har sluten omröstning är ytterst lätt, i synnerhet då icke kandidaten har fördelen af något officielt beskydd. Det allmänna resultatet af hvad vi här sagt är, att en ofantlig mängd tvifvelaktige valmän — negrerne — slutligen förklarat sig för Grant, att en ännu talrikare tvifvelaktig mängd — soldaterne från sista kriget — skola förklara sig för Grant, att en ansenlig mängd — de rene demokraterne — ämna uppställa särskild kandidat, (alla dessa röster måste afräknas från Greelys) och att en talrik hop af hans egna omedelbara anhang abolitionisterne — ämna stanna hemma. General Grants ut lsigter att blifva återvald ha derför i sjelfva verket ökats. Från Baiern ingå underrättelser, som icke synnerligen väl harmoniera med de festligheter, hvarmed man i Tyskland firat årsdagen af slaget vid Sedan, eller med de högtidligheter, hvarmed man i det tyska rikets hufvudstad ämnar förherrliga de tre kejsarnes förestående möte derstädes. Det är bekant, att konung Ludvig II var den förste af de tyska suveränerpe som (den 4 December 1870) uppmanade till erkännande af konung Wilhelm I:s kejsarvärdighet, men det är också kändt att Bxiern dervid betingade sig garantier mot en centraliserad riksmakt. Under kriget gtod ministerpresidenten grefve Bray i spetsen för de baierskå statsärendena, och han var väl icke så preussiakt sinnad som hans företrädare, furst Hohenlohe, men slöt sig dock af öfvertygelse till den nationeila enhetsrörelsen. Styrelsen öfvergick sedermera 1871 till grefve ; I Hegnenberg-Dux. Ställningen hade nu blifvit något kinkigare, derigenom att det kle; rikalt-patriotieka partiet hade pluralitet i kammaren och striden i Preussen mot romerska kyrkan och jesuiterne endast väckte sympatier hos de större städernas liberala linvånare, men ingalunda hos massan af befolkningen. Dertill kom att den något oberäknelige unge konungen höll sig undan från all beröring med kejserliga hofvet och ml rikskancelliet i Berlin, så vida icke riksförr fattningen gjorde det till en nödvändighet. Då Hegnenberg-Dux i Juni innevarande är deg, var det svårt att finna en lämplig efterträdare åt honom, enär åen religiösa striden i Tyskland småningom antagit betänkliga dimensioner och Baiern, son! ett öfvern ) vägande katolskt land, icke kunde i denna tsak ställa sig på obetingadt samma ståndtt Punkt som Preussen, Under de trenne må ,s nader, som ministerpresidentposten stått leej dig, har inrikesministern Lutz förestått denjsamma; ban har sökt medla mellan de båda te ) partierna och skydda Baierns sjelfständige-)het gent emot det berlinska inflytandet. t. Emellertid förspordes tid efter annan rykke) ten, att konung Ludvig, som hvarken varit Ja ) kejsar Wilhelm eller den tyska kronprinsen å, till mötes vid deras resor genom Baiern, Ja ) stod i underhandling med friherre von Gasja ) Ber, hittills baierskt sändebud vid hofvet i Stuttgart, om bildandet af ett nytt kabinett. Gasser har nu enligt enskilda telegram af den 31 Augusti mottagit anbudet; l och ministeren skall nu komma att bestå af idel anhängare till det baierska sjelfstänI dighetspartiet och af klerikala med undan tag af krigsministern Prankh, hvilken betraktas som en opolitisk personlighet. oal Berlin har denna underrättelse, som dock jer ännu saknar officiel bekräftelse, väckt myck I ken ovilja. Friherre von Gasser har förut RT EE Tan ene De BEE MM er