Aftonbladet – 5 september 1872, sida 2

pister och Nordens Copperheadss, hvil-tera n ytterst går ut på att omintetgöra allt I alla ad som vunnits genom sydstatsrebellio-en ns besegrande. Enligt alla opartiska vitI date sbörd är nemligen opinionen bland denlalla ita befolkningen i sydstaterna ännu den-lsläg mma som förr. Greelys val, menar han, tryc tyder detsamma som negrernas utlemnan utö till sydstaterna utan någon mellankomst ske nationen till deras förmån, de konstituw I nella amendementens neutraliserande ge-lino m en kongress af Copperheads, ett und-jaf yktssystem i fråga om statsskulden och dellibe nerikanska statspapperens sjunkande med me ) procent på verldsmarknaden. Horace I den reely karakteriserar han såsom en manDe svag karakter, som visserligen under den j obj ora striden mellar slafveri och frihet hade koi og moralisk klarsynthet för att se rättviKe un af abolitionisternes sak, men aldrig haft!ko og fasthet i grundsatser för att våga nå-1tal onting för en id6. Blifver han president, soi j tviflar Phillips icke på, att man skall fål Gr oe Jefferson Davis agenter i kabinettet mo ller att denne åtminstone skall blifva tagen ty, ill råds vid kabinettets bildande. Han be-1 pr lagar, att Sumner uttalat sig för Greely; hv an betviflar icke att Sumner vid detta stegl Ga andlat ärligt och efter sin öfvertygelse, l tel nen anser att han blifvit förd bakom lju-l de et. Slutligen uppmanar han de färgade val-1 oc nännen att vara på sin post och kämpa för bl srants äterväljande, såsom för en sak, hvilse cen gäller deras dyrbaraste intressen. Om den närvarande situationen i frågalfå ym presidentvalet har Economist en intresbi sant artikel af följande innehåll: ni Vi äro icke öfverraskade öfver att Gree-l ti ys utsigter till presidentskapet hastigt af-lg laga. Vi ha alltid ansett, att föreställnine gen om den stora ombytligheten i demo-l1e kratier är ett misstag, som grundar sig påln förhållandena i de stora städerna i forntiden s och medeltiden, i hvilka de lägsta klassernal b aldrig hade rösträtt (?) och alltid 1 grundens voro mer eller mindre fiendtliga mot sinal d styresmän, hvilka de derföre vid hvarje lämp-l a ligt tillfälle anföllo. Massorna äro i allaln länder och under nästan alla omständigheter(C stelt konservativa, obenägna för förändringar och färdiga att understödja hvarje rege-11 ring, vid livilken de äro vana. Detta gäller I 1 äfven i Amerika, der vanan vid att väljalk statens högste embetsmän är så djupt rot-If fästad, och är det bästa rättfärdigande af ll den annars absurda regeln att ingen presi-z dent skall väljas mer än två gånger. Omjs han skulle äterväljas så ofta folket ville, l1 skulle säkerligen de flesta val praktiskt gällal c för lifstiden. Tendensen hos massan af valmän skulle alltid vara att Btervälja presi-l: denten, emedan han var president, emedan I: de visste, hvad de under honom hade attji vänta och emedan de icke voro lika deciderade för någon annan. Denna tendens skulle, enligt vår tanke, för sig ensam vara till-1. räcklig att betrygga Grants återval, somj: icke bar gjort nägonting för att väcka folkets motvilja, äfven om omständigheterna icke vore till bans fördel, hvilket de nu tydligen äro. De senaste underrättelserna från Ame-1 rika visa oss icke mindre än fyra meningsströmningar, hvilka alla äro gynsamma för general Grant och till större delen ogynnsamma för Greely. Det försäkras, att negrerne, hvilka nu utgöra en sjundedel af hela befolkningen, ämna votera i massa för general Grant. Detta kunde man i hvad fall som helst ha väntat, emedan negrerne till och med äro mindre ombytlige än den öfriga landtbefolkningen; men hvad som ännu mera fört dem åt detta håll är den glädje, med hvilken deras ford ne herrar helsat Greely. Helt visst, säga de, skulle dessa plantörer, som äro 8 sluge, icke alls vara för mr Greely , om de icke trodde att de genom honom kunde få igen sin gamla makt, hvilket måste blifva skadligt för oss. Om vi få behålla vår frihet, få vi äfven behålla vår dagspenning, och vi tycka om vår dagspenning. Detta är ett mycket naturligt sätt att resonnera, och dess vigt har ännu mera blifvit förstärkt genom en handling af mycken klokhet å republikanernes sida — uppställandet af en neger såsom kandidat till guvernörsplatsen i Louisiana, till hvilken plats han skall erhålla de hvites röster. Detta erkännande af racernas fullständiga sociala jemnlikhet, och deras lika rätt att stiga huru högt som belst, har väckt mycken glädja hos negrerne, hvilka helt naturligt icke inse, hvarföre de skulle vara missbelåtne med en regim, under hvilken en neger, mr Duim, kan blifva viceguvernör och en annan neger, mr Pinckbech, kan af båda racerna uppställas såsom kandidat till chefsplatsen för en stats exekutivmakt. De skola votera i massa, och emedan de komma att skyddas i utöfniogen af sin valrätt, skall deras votum hafva sin fulla vigt och kanske uppväga hela Södern. General Grants vänner hafva med mycken klokhet och framgång vädjat till den ofantliga massa valmän, som på ett verksamt sätt deltagit i kriget. De säga demf att Söderns män ännu äro lika fiendtlige och att de ej förlorat modet, att deras militäriska organisation ännu eger bestånd, och att de, om de blott kunna få penningar och vapen, äro beredde att inom kort tid åter börja kriget. Nordstaternas soldater äro naturligtvis icke belåtne med denna utsigt. I likhet med alla soldater känna de grämelse vid tanken på. att resultaten af deras mödor och faror skola gå förlorade, och äro beredde att understödja den regering, hvilken, såsom desse, betryggar desamma. De känna icke mycket deltagande för det underkufvade Södern, emedan de personligen bidragit att betrygga dess åter ej öfring, och de hysa mycken medkänsla föl r negrerne, emedan slafemancipationen rättfär tt digar dem inför deras egna samveten fö rs I den del de tagit i kriget, en andel, som ho; n I nästan alla soldater är föremål för ett slag kpassivt beklagande. De ha alla gjort elle: ett saker, öfver hvilka de icke vilja reflek 2 FBR Ule