Aftonbladet – 5 september 1872, sida 2

och påminna honom om det förflutna. Ack. min dyra, älskade Grace, tillade hon med liflighet och värme, du har så kärleksfullt vinlagt dig om att lära mig mina pligter. att du till lön förtjenar se, det jag ej skall göra dem till hälften. Då jag i dag på satte denna ljusa klädning rann den tanker för första gången mig i sinnet, att hvad du sagt kanske blir sanning och att må hända bättre dagar stunda hädanefter. Min egen syster, hvem vet om inte allt möjli gen får ett lyckligt slut. TJUGONDEFÖRSTA KAPITLET. Frid mellan dem. Sedan brefvet, som var ämnadt att under rätta Williams mor om hans sjukdom, va afsändt, blef patienten mycket otålig. Icke derför, att någon egentlig tillgifvenhet exi sterade mellan honom och hans familj, d voro så likgiltiga för hvarandra som gern: mor, son och syskon kunde vara, men Wil liam var för närvarande så nedsatt till krop) och själ, så betryckt och öfvergifven, at han med verklig otålighet längtade efte att få se ett bekant ansigte — höra sit eget tungomål talas och samspråka med nä gon, som kände till hans egna förhållanden Dag efter dag ökades hans åstundan at höra något om Elfrida; hur hon lefde, hva hon tog sig för och hvad hon tänkte or det förflutna och framtiden. Nu, sedan ha! förlorat henne, tänkte han på, icke så myc ket hvad hon varit för honom, som ick mer hvad hon skulle kunnat blifva. D han under de sömnlösa, plåguppfyllda nät terna låg och tänkte på de två sista årer måste han erkänna för sig sjelf, att ha med undantag af de första veckorna af de ras äktenskap icke varit ett sällskap fö