Aftonbladet – 3 september 1872, sida 3

RET in SFFEVRVI TUR BSKUUSBLV. AA NABUNRAIAT ARUNUG YE Åsedan vinna tillfälle till ytterligare öfning i denna riktning, åtminstone kunde man, då allmänna målskjutningsöfningar för dem komme i gång, i förening med skjutningen öfva äfven detta, och då målskjutningspris utsattes för de bästa skyttarne, så kunde pris äfven bestämmas för dem, som kunde löpa fortast, hoppa längst eller hastigast framtränga öfver en med hinder uppfylld mark. Undervisning i allt detta kunde lär raren lemna i skolan och undervisaren vid skjutbanan, hvilken då icke borde sakna den enkla materiel, som för detta ändamål blifver nödvändig. På detta sätt skulle ynglingarne vid inträdet i beväringsåldern efter omständigheterna kunna ega en icke så ringa Igrad af allmän rörlighet och framkomlighet: ) De skulle verkligen kunna gå i vidsträcktaste betydelse. Det var ett tredje, utom skjuta och gå, som efter vår mening soldaten ovilkorligen mäste kunna, och hvarförutan i sjelfva ver ket de andra två jemte alit hvad han för öfrigt må hafva lört äro af ringa värde, han måste kunna lyda. Men detta är ju en lätt sak, dertill erfordras ju icke annat än god vilja, och denna kan man ju i allmänhet ganska säkert påräkva? Visserligen, det är verkligen så, att både beväringsynglingen och stamrekryten i allmänhet äro ganska villige, och det tyckes såsom läge häruti ännu en rest af den patriarkalism, som forIdom genomgick värt folks seder och åskådlningssätt, men som hädanefter — då hvar loch en vill och mäste blifva en man för sig L — allt mindre är att påräkna. Men tror man att denna allmänna villighet är tillräckllig för kriget, då det med allvar kommer och Isätter allt på prof, så misstar man sig säkerliIgen i ganska hög grad. Disciplinen, detta loslitliga jernband, som i nödens och pröfninI gensstunder håller en trupp tillsammans, då allt verkar till att spränga den såsom agnar för T vinden, fås ej färdiggjord för penningar i Iden stund, då man behöfver den; den måste värmas ut ur malmen — vi mena gossens outvecklade sinnelag — och smidas ut med säker hand till styrka. böjlighet och seghet. Den kan ej hvila tryggt på någon annan grund än den ovilkorliga pligtkänslans, på säkerheten att detta: Du bör! som beständigt talar mer eller mindre starkt i menniskohjertat vid pröfningens stund, förvandlar sig till ett oemotståndeligt: Du skall! På det tidiga väckandet af denna känsla beror möjligheten af all sänn och frivillig lydnad, ty pligtkänslan utgår ur den religiösa grund, der frihet och lydnad sammanfalla, hvarföre också någon verkligt stark disciplin icke utan gudsfruktan är tänkbar. På egennytta, roflystnad, hämdlystnad och äregirighet kan ingen säker lydnad byggas, ty dessa grunder svigta, så snart möjligheten att upppå sitt ändamål börjar blifva tvifvelaktig; på fruktan och vani kan den ej heller med trygghet grundas, ty en större fruktan häfver en mindre och vanan ger vika när det ovanliga inträder. Mätte man derföre i tid förstå, att den allmänna värnepligten är ingenting utan en hos nationen starkt utvecklad pligtkänsla, och måtte man inse, att det sålunda är på denna, som den nationella tillvaron ytterst hvilar. I föräldrahemmen måste barnet först lära att lyda, och det har de första åren af sin lefnad ingenting annat att lära än just detta och att tala sanning. Men alltför många äro dock de föräldrahem, som häruti ej uppfylla hvad dem åligger. En eländig klemighet i både fysiskt och moraliskt hänseende ser man icke sällan vara den första följden af den stigande välmågan, och om man också häruti kan skönja den naturliga reaktionen mot nödens hårda framfart och mot stränga herrars tryckande välde, så ligger dock deri en vådlig missriktning, som aftå leder dit man alldeles icke ville komma. Men skolan träder bär till hjelp, ty vi hafva här i landet icke allenast allmän värnpligt utan äfven allmän skolgång, som ingen får undandraga sig. Dessa båda höra väl tillsammans och fullständiga hvarandra. På dem kan framtiden byggas, om de blott finna sin rätta utvecklingsgång. Utan säker lydnad äro ingen skolundervisning och ingen skolordning möjliga. Skolan kräfver sålunda för sin egen skull ovilkorlig lydnad, och ju bättre läraren förstår att-upprätthålla denna, desto mera kan han uträtta och desto bättre fyller han sitt kall. Ett förträffligt medel för vinnande af uppmärksamhet och ögonblicklig lydnad ligger just i de gymnastiska öfningarne, då de verkställas efter lärarens kommando och häruti förbereder skolan på alldeles direkt sätt de nationella vapenöfningarne, helst de gymnastiska öfningarne icke låta verkställa sig utan taktisk ordning, hvarföre de för stridsöfningarne nödvändiga taktiska formerna redan här kunna kommal: till användning. Vill man nu dertill såsom leksak lägga ett trägevär eller dylikt och dermed äfven genomgå de nu mera hos 088 mycket enkla gevärshandgreppen, så kan man ju äfven göra detta, blott man icke tror sig dermed hafva vunnit någon grad af egentlig krigsbildning, För gossen kanl: detta icke blifva annat än en lek, först af ynglingen kan man fordra någon grad af allvar häruti. Huru det disciplinariska lynnet hos ynglingarne skall väckas och utvecklas, härföre veta vi ingen annan utväg och intet annat medel, än att de på vissa bestämda tider samlas vid ortens skjutbana, för att i främsta rummet öfva skjutning, men i det andra äfven efter hand fullständiga den öfning i gymnastik och elementartaktik, som i skolan tagit sin början. Äfven i dessa ämnen kan den från armån eller folkskolelärareseminarinm bekomne undervisaren drifva öfningarne. Visserligen veta vi att detta icke kan ske utan all förlust af arbetstid, men då ynglingarne ännu icke äro fullgode arbetare, så blifver härigenom förlusten mindre, och den kan icke behöfva blifva större än hvad i främsta rummet den allmänna värnpligten i fäderneslandets namn och i andra rummet ynglingarne sjelfve. för ernående af fullständig krigsbildning — hvarföratan man i sjelfva verket icke är berättigad att utsända dem mot fienden — med full rätt kunna fordra. Enså lumpen snål: het, att man för dessa vigtiga ändamål, hvilka med hvarandra sammanfalla, skulle Ut trR mt mr bt oc or Puttot nl Hjo kh Bu jer rn dd KM 4 -—