Aftonbladet – 3 september 1872, sida 3

IDen allmänna värnpligten och den medborgerliga krigsbildningen. st) Den allmänna värnpligtens stora grund nu )sats har i all fullständighet af den senaste dlriksdagen blifvit erkänd. De inskränknin hlgar deruti, som genom legning i krig och t. friköpning från vapenöfning i fred hos oss alhittills haft laglig giltighet, och hvilka så: alsom förmåner kommo den enskilde vida mer njän staten till godo, komma, för så vidt det I på folkets representanter beror, att hädan efter upphöra, och ingen lär väl betvifla hlatt K. M:t härtill gifver sitt bifall. al Vårt försvarsverk har härigenom vunnit alen så fast och vidsträckt bas, som det möjI. I ligen kan erhålla, och den följdriktiga tilln lämpningen af denna vigtiga politiska grund-Isats kan komma att i mer än ett hänseende 1 I verka gagneligt för vår nationella utveckling. Ett folk, som allvarligt vill uppfylla denna pligt, kan med trygghet gå framtiil den till mötes, huru osäker denna än kan vise ut; och hvad helst dess öde må blifva, , t sitt ärliga namn kan det åtminstone icke förlora. Den aktning, det sålunda ingifver, -lär i och för sig ingen ringa styrka, ty den . grundar sig på erkännandet af att här är mer tiän ord och penningar, att här äro män som i vilja våga sig sjelfva och som kunna göra detta på ett ändamålsenligt och derföre äfven verksamt sätt. Till denna pligts allvarliga uppfyllande hör nemligen icke blott -att, när kriget kommer, gå fienden till mötes med mod och sjelfförsakelse, utan äfven — och detta är lika vigtigt — att under freden förbereda sig dertill genom tillräck; liga och militäriskt rätt anordnade öfningar. Vill man i korta grundårag uttrycka hvad FF. sl w. es soldaten — vi tala här endast om infanteIriet, ty specialvapnen hafva sina egna forI dringar — skall kunna, så kan man säga: I han skall kunna lyda, skjuta och gå. Detta synes vid första påseendet vara ganska tenkla och lätt lärda färdigheter, det tyckes Ttill och med såsom af dessa tre endast skjutIningen kunde hafva någon svårighet med Isig, ty lyda och gå, det bör väl hvar och ten från sin barndom hafva lärt. Ja, det synes så, men sällan är någon sak så enkel, som han vid första påseendet kan synas. Svårigheterna komma med insigterna i saken, och så är äfven här förhållandet. Skjutningen är, det erkännes ju af alla — en ganska svår konst, så att verkliga skyttar, sådane som under alla rimliga förhållanden träffa med sitt skott, äro ganska sällsynta hos alla folk och i alla arm6er, doch sträfvandet att uppnå denna grad af färdighet är för de allra fleste en fruktlös möda. Här såsom i hvarje annan konst måste man nöja sig med hvad tid, öfning och anlag kunna gifva, men detta bör dock så fullständigt som möjligt uttagas, ty annars har man ju icke gjort hvad man verkligen kunnat göra. Skall verklig skjutfärdighet kunna uppnåa, så bör öfning deruti vid unga år företagas. Gossen kan dock hafva nog af pilbössan eller deremot svarande skjutvapen, men. härmed kan ynglingen icke vara tillfredsställd, han måste hafva ett verkligt skjutgevär för sina öfningar. Dessa böra ledas af kunnig undervisare och företagas med någon slags ordning och följd, om de skola leda till ändamålet. En hufvudsak härvid är vapnets rätta handterande och skötsel och framför allt den lugna besinning, hvarmed en så farlig sak alltid måste behandlas. För att på detta sätt bibringa landets ungdom nödig skjutfärdighet och säkerhet i eldvapnens handterande, finnes väl ingen ånnan utväg än inrättandet af ett tillräckligt antal skjutbanor i alla landsorfer och anställandet vid hvarje bana af en skicklig och ansvarig undervisare. De svårigheter, som härvid kunna möta, äro väl ej större än att de med känsla af sakens vigt kunna öfvervinnas. Armån kan, åtminstone så länge stamsystemet bibehålles och infanteriet mellan vapenöfningstiderna är förlagdt öfver hela landet, lemna tillräckligt antal af dugliga undervisare, och sådane torde. äfven kunna finnas bland folkskolelärarne, då vid seminarierna äfven skjutöfningar äro införda. . Armen och skolan måste gå hvarandra till mötes, om verklig krigsbildning skall blifva möjlig. Att på ej för långa afständ finna lämpliga platser för skjutbanor, har otvifvelaktigt sina svårigheter; mycket beror dock på huru ba norna inrättas, och om de också på en och annan trakt tills vidare blifva omöjliga, så ligger häruti ej något giltigt skäl, hvarföre man skulle försumma deras inrättande il hela det öfriga landet. Detta är också jl redan i gång och med i år har södra och mellersta Sverige ett så stort antal skjutbanor, att stamtruppens målskjutningsöfningar kompanivis i hemorten kunna företagas, Detnordliga Sverige saknar detta ännu, men det lär väl knappast dröja länge, förr än äfven här blifver samma förhållande. När vårt försvarsväsende blifver fullstän digt ordnadt, hvilket det, då allmänna värnpligten lägges till grund, icke kan blifva på annat sätt, än att landet indeles i bestämda beväringskomparioch beväringsbataljonsdistrikter motsvarande de preussiska Jandtvärnsbataljonerhas bestämda områden — så blifver det icke blott stamtruppen, utan äf: ven beväringen och den ännu till krigstjenst omogna ungdomen, som vid dessa skjutba: nor komma att erhålla sin undervisning. Sålunda kan det från grunden blifva sammanhang i det hela, och ett mera nationelt och med allmänna värnpligtens fordringar öfverensstämmande system lär det blifva svårt att finna. Men om skjutningen har sinå betydande svårigheter, så hår gåendet, om man tager ordet i den vidsträckta mening,att man dermed uttrycker hela konsten att förflytta sig — och dertill är man för korthetens skull icke alldeles oberättigad — svårigheter, som dermed äro fullt jemnförliga. Det är då för det krigiska ändamålet icke nog, att man med lätthet kan taga sig fram på slät mark, äfven då den latar temligen starkt emot, man måste kunna detta å ena sidan med största möjliga uthållighet och å den andra med största möjliga hastighet samt härunder bära den ganska betydliga börda, som vapen och packning innehålla. Huru härdig landets befolkning i det hela taget, till följd af kliTs LR TA Jess AK tr tt ft tt OD vt KR RO KR Jr kr Jr dt Kr fär vt