Aftonbladet – 3 september 1872, sida 3

till en mammonsdyrkan, som illa öfverens Istämde med den ädla och upphöjda karaktei Tsom det onekligen i de förflutna tiderna vi mångfaldiga tillfällen visat. Detfinnes dess utom ännu ett vigtigt skäl, hvarföre en a! betsdag i veckan för ynglingarnes räknin; borde uppoffras hela året om, och icke blot under den tid, som målskjutningsöfningarn lämpligast kunna pågå, och detta ligger det vigtigare behofvet af en fullständigar folkuppfostran, hvarom inrättandet af de si kallade folkhögskolorna tydligt bär vitne Dessa kunna icke för detta ändamål blifv: tillräckliga; det kan icke blifva mer än et i det hela taget ganska obetydligt fåtal, son kan komma i tillfälle att besöka dem De förhålla sig till en fullständigare folk bildning ungefär såsom skarpskytteförenin garne till den allmäna värnpligten, de åda galägga behofvet, men de fylla det ej Blefve det åter stadgadt, att ingen far, måls man eller husbonde finge hindra en af ho nom beroende yngling att på en inom hvarje kommun efter förhållandena bestämd dag : veckan infinna sig vid folkskolan, för at der vinha en fortgående undervisning i de ämnen, som för honom såsom menniska och medborgare kunna vara af största vigt och värde, och ålades detta ynglingarne såsom sammanhängande med den skyldighet att besöka skolan, hvilken de redan från barn domen varit underkastade, så skulle utan tvifvel efter hand vida större och jemnare mognad i vår folkbildning kunna vinnas, och den förlust af arbetstid, som härigenom skulle uppkomma, vore i jemförelse med denna vinst att räkna för intet. Under den vackrare årstiden borde då denna åt ynglingarne förunnade lärotid användas vid skjutbanan till de för den allmänna krigsbildningen vigtiga öfningar, om hvilka här nu är fråga, och under den öfriga delen af året vid folkskolan, för inhemtande af medborgerliga kunskaper. Skötas dessa öfnin: gar med den ordning och det allvar, som åtminstone af armensz befäl och underbefäl böra vara att påräkna, och kommer härtill god skoltukt jemte det förnämsta af allt, ett allvarligt, välvilligt och rättvist utöfvande af fadersoch husbondeväldet, så har den unge mannen vid inträdet i beväringsåldern, den ålder, då han förklaras stark nog att verksamt kunna deltaga i fäderneslandets försvar, äfven lärt sig att lyda. För dem, som genomgå de allmänna ele mentarläroverken, är, hvad den medborgerliga krigsbildnidgen angår, genom de senaste författningarne så fullständigt sörjdt, att ej mycket återstår att önska, och detta kan gäkerligen snart nog vinnas. Detkommer numera hufvudsakligen an på, att hvad som är anbefaldt blifver ordentligt och väl verkstäldt, och dertill fordras förnämligast goda undervisare — och sådana finnas bland armåns subalternofficerare att tillgå — samt en genom inspektioner vederbörligen utöfvad kontroll. . Genom denra senare kan skolornas krigsbildning komma i riktigt samband med armåöns och staten sålunda på det ena området draga fördel af hvad den bekostat på det andra. a Huru som helst armen må blifva orgauiserad, måste en från barndomen genom ynglingaåldern fortgående medborgerlig krigsbildning för densamma blifva af högt värde, på samma gång som den för den enskilde måste kunna i väsentlig mån underlätta hans fullständiga utbildning till fosterländsk kriare, en kallelse, som utan tvifvel innebär den första och väsentligaste af alla medborgerliga pligter. Sålunda förberedd, bör len svenske ynglingen snart kunna inhemta hvad ban af krigsyrket måste lära sig och snart finna sig tillrätta i den ständiga och oå fasta. grunder organiserare svenska arnns leder. NEN