Aftonbladet – 3 september 1872, sida 2

cronan, bestående af Corps de Garde, stallti ch ridhus befunnos alla i ett ruckligt och ! örfallet skick och vore till en del så be-lsn skaffade att våda vore förenad med deras be-ri ragnande. Af utskottets motivering fram-Ib sick den förutsättning att, i händelse af enle utvidgning af värfvade kavalleriet, den till-åh ökade kavalleristyrkan skulle komma att förläggas i Skåne. Talaren förestälde sig likväl på militära skäl att derest någon tillökning af värfvade kavalleriet skulle ifrågakomma, denna skulle läggas till Lifgardet till häst, eller, derest utvidgningen komme att antaga större dimensioner, på någon annan punkt i medlersta Sverige; skulle tillökningen af värfvade kavalleriet komma att sträcka sig ända till Skåne, så förutsatte sådant en total förändring i hela organisationen af detta vapen, i afvaktan hvarpå det förekom talaren oklokt att uppskjuta sådana i öfrigt oundgängliga förändringar som, på samma gång de leda till att afhjelpa ett länge erkändt och öfverklagadt ondt, innefatta den bästa utväg att främja ettvigtigt vapens tjenstbarhet. Förutsattes emellertid en sådan reform i kavalleriets organisation som den ofvannämnde och tänkte man sig än att, med förbiseende af alla militära skäl, sqvadro-, nerna förlades en och en på skilda statio-lner, så var talaren likväl fullt förvissad att de nuvarande förfallna etablissementen il, Helsingborg och Engelholm dervid ej kundel. komma till användande. Undansköte man det tillfälle som nu erbjöd sig att få de tre sqvadronerna sammanförda i Landskrona, blefve det inom kort nödvändigt att antingen uppföra nya etablissement för hvardera af sqvadronerna i Helsingborg och Engelholm eller ock, på någotdera af dessa ställen, ett gemensamt sådant för båda sqvadronerna, hvilket, enligt hvad aproximativa kalkyler gåfve vid handen, blefve betydligt dyrare än att sammanföra alla tre sqvadronerna till Landskrona, utan att medföra sammanslagningens af de tre sqvadronerna militära fördelar. Härefter uppträdde hr af Klint, som icke kunde motsäga de militära skäl, hvilka talade för sammanföringen af de tre sqvadronerna, men som ansåg det vara tvifvel underkastadt, om det i närvarande stund kunde vara så follkomligt välbetänkt att bifalla K. M:ts proposition. Bredvid den fråga, som nu var föremål för öfverläggning stode verkligen en annan. Hr Klint fann visserligen att den klandrade motiveringen kunde varit uppstäld på annat sätt, ehuru densamma, sådan den innefattades i betänkandet, icke var, såvidt han kunde finna, motsägande sanna och verkliga förhållanden). Ty en sanning är ju det att armborganisationen, af oss alla efterlängtad, ej är fullbordad. .En sanning kan ju ) ock vara att statsutskottets ledamöter eller pluraliteten af dem tänkt sig ) att det värfvade kavalleriet kan komma att ökas) inom provinsen I Skåne och möjligen ) äfven förläggas på de särskilda orterna; detta ligger ju inom möjI lighetens gränser I). ) Hr K. fann saåledes intet orimligt i mo Itiveringen, om han än medgåfve att man ej här kunnat säga ut allt hvad man i den frågan ville. Det kunde icke vara kammaren obekant att i samma stund man bifölle K. M:ts proposition, så måste det i Landskrona förlagda artilleri derifrån förflyttas. Det vore visserligen sannt att man genom föregående beslut vidtagit anordningar, som gåfve vid banden, att man var beredd att förlägga det nyorganiserade artilleriet till t ) Carlskrona. Denna fråga förelåge likväl ej Inu till riksdagens behandling. Det kunde flej heller vara representationen tillständigt att ingå i något slags bedömande af hvarest IK. M:t behagar förlägga trupperna; detta 1 måste vara K. Mits ensak. Men hvad som bör vara representationens skyldighet, det är att ställa så till att K. M:t bar fria händer att kunna handla efter omständigheterna. Hvad vill nu allt detta säga!? Var ej genom beslutet att förlägga de fyra nybil dade åkande batterierna till Carlskrona re dan afgjordt, att de i Landskrona befintliga batterierna skulle derifrån förflyttas, och hade ej K. M:t, genom att till denna riksdag förnya sin framställning om Landskronaetablissementets användande för husarernas räkning, visat sig vidhålla sin å8igt i detta fall? Vi kunna ej med hr K. erkänna att, sedan riksdagen på K. M:ts förslag beviljat anslag för förläggning af ett visst slag trupper å ett uppgifvet ställe, det kan blifva K. M:ts ensak att deri göra ändring; men har hr K. i det anförda resonnemanget gif vit ett uttryck.af utskottets innersta tanke, så visar det sig, att just utskottet -och in gen annan blandat sig i denna affär och sökt gifva K. M:t fingervisningar eller an tydningar att gå uti en riktning, hvilket K. M:t åtminstone ända dittills icke vela offentligen tillstå sig hylla. Vi vilja, föl att denna gången icke längre uppehålla oss vid br K., endast hafva antecknat, att har syntes angelägen framhålla att utskotte med sin hemställan icke velat absolut afslå K. M:ts framställning, utan endast velat st förflyttningen tills vidare anstå. Statsrådet Weidenhjelm, som härefter ficl ordet, vitsordade det i fråga varande etablis sementets vigt i militäriskt hänseende. U ekonomisk synpunkt hade äfven tillräcklig talande skäl för bifall till K. M:ts proposi .1i) Då hr Klint icke reserver sig mot statsuf skottets motivering måste han, för att finn densamma sicke motsägande sanna och verl liga förhållanden-, hafva tillhört den plur litet, som tänkt sig, att de i Helsingborg oc et Engelholm befintliga kronan tillhöriga bygg naderna vore för dylika trupper lämpliga k och som ansett att om en tillökning af vär a vade kavalleriet ifrågakomme, denna skull utt komma Skåne tillgodo — vi måste ju antag detta för att icke antaga något ännu värr