Aftonbladet – 31 augusti 1872, sida 3

inom familjen! Härvid går fört. otvitvel aktigt för långt, ty lika sannt som det är att egendomsgemensamhet tilihör begreppet af ett äktenskap sådant det bör vara, lika sannt är också att de flesta äktenskap ej i verkligheten äro sådana, hvadan den svagare kontrahenten ofta kan vara i behof af ett skydd mot ett missbruk af den starkares makt. Vid ett äktenskap åter, som är bygdt på kärlek, torde intet krigstillstånd behöfva befaras på grund af ett kontraktsenligt ordnande af de ekonomiska angelägenheterna. — Deremot medgifya vi obetingadt riktigheten af de åsigter, som förf. i öfrigt uttalar rörande makarne och deras förhållande inbördes, såsom då han varnar mot för stor åldersskilnad dem emellan och förklarar att den faderliga känsla, som en mycket äldre man ofta hyser för sin unga hustru, är något helt annat än den sanna äktenskapliga kärleken; då han lägger en synnerlig vigt på att man och hustru hafva samma religiösa tro; och då han vill att makarne skola lefva sitt äktenskapliga lif på egen hand utan! nblandning af ändra och icke hafva andra förtrogna än hvarandra. Tredje kapitlet i bokens första afdelning egnas särskildt åt qvinnan, lifsprincipen inom hemmet, ded väsentliga grunden för den lycka, som der finnes. Då det här är qvinnan inom familjen, som är föremål för förf:s behandling, får man icke för strängt hålla på den förkastelsedom, han uttalar öfver qvinnoemancipationen, helst han under arbetets gång pgauska mycket förmildrar sina derom uttalade åsigter. Här, såsom sagdt, fäster han sig mycket vid qvinnans sköna kallelse inom familjen och kallar henne, tvifvelbutan med fall rätt, dess medelpunkt och samvete samt visar huru det är bon, som åt den skänker dess prägel af värdighet, Arbetets senare afdelning, på hvilken, såsom mera praktisk, vi sätta högsta värdet, afhandlar de särskilda familjemedlemmarnes pligter. Den öppnas af ett kapitel om familjen och pligten, hvari sambandet dem emellan starkt betonas. Förf. yttrar nemligen: Inom de familjer, som gifva åt plig ten en blott underordnad plats — och sådana finnas nog — sköter man sina angelägenheter, roar sig, ser främmande och sörjer för barnens framtid i timligt hänseende. Gerna medgifva vi, att uti ett sådant lif kanligga en viss moralitt, Förvillelseraf allvarsammare art, sådane som omstörta allt, förekomma ej der, men det är en iskyla i detta lif, och likväl äro vi tyvärr ofta, till vår egen skada, dermed helt belitna. Men familjen är pågönting anhat, än en mensklig inrättning, ett medel att upprätthålla politisk eller, om man så vill, moralisk ordning. Hon är något helt annat, än ett lagligt sätt att åt efterkommande öfverlemna sitt ramn och sin förmögenhet; hon är något helt annat, än ett väl underhållet hus, ett slags enskild klubb, der vi äro säkra ätt finna bordet dukadt, bragan tänd, ett umgänge i vår smak och utvägar att använda den tid, söm våra göromål lemna oss öfrig. De, som ifamiljelifvet se blott detta, hafva glömt, att deri inlägga betydelsen af pligten. Åt familjelifvets inre måste pligtend gifva en ny gestalt. Med henne inträda der en innerlig kärlek, en stilla lycka, en ädel sträfvan, en skön harmonisk utveckling, en upphöjd poesi.2 vd Sd Komma vi så till kapitlet om makarnes pligter. I enlighet med apostelen Pauli förmaning till äkta makar i efeserbrefyet sätter förf. såsom hustruns första pligt: underdånighet, och såsom mannens motsvarande: kärlek, För oss, Som äro öfvertygade om att båda makarne böra i allt vara likställda, förefaller denna framställning af makarnes inbördes pligter något garamalmodig: vi vilja icke veta af någon underdånighet inom äktenskapet och å andra sidan anse vi kärleken såsom en lika bjudande pligt å hustruns sida, som å mannens. Det må dock icke förvåna oss att förf., som strängt håller på det uppenbarade ordets sanning, framställer saken på sitt sätt, helst de missförhållanden i sedligt afseende, mot hvilka han närmast riktar sina ord, äro så djupt rotäde i franska folkets föreställnivgssätlt, att han mot dem kan anse sig behöfva uppsätta en högre auktoritet än sin egen, När han kommer till den praktiska tillämpningen at sina åsigter, är han äfven här så moderat, att man serna kan gifva honom rätt och säkerligen lär ganska mycket af honom. Han säger t. ex. på tal om hustruns nuderdånighet att inom familjen måste finnas ett slags rangordning, men, må vi ej glömma det, en rangordning mellan likar; mannen skalli hustrun se en hjelp, med honom lika,) Då utöfar man icke den ena pligten på den andras bekostnad; den starkare viljan är genom trängd-af ömhet, lydnaden är förenad med värdighet; En sådan lydnad har sin storhet, Den hustru, som betraktar den såsom tt ok, sätter på en gång sin och de sinas lycka på spel. Huru ädel är deremot ej den undergifna qvinnans ställning, då hon vet att värdera den, då hon lyder med glädje och af kärlek! Någon, som jag nu ej vill nämna, har sagt: Kärleken kufvar vår sedliga frihet, utan att upphäfva den. — Tfamiljen få ej finnas några slafvar. De, söm önska förvandla hustruns undergifvenhet fill träldom, hafva ntan tvifvel förgätit sina mödrar. För min del vet jag knappt något, som är skönare och ljufvare, än den husliga styrelsen, då den är hvad den bör vara; mannen tillkommer det slutliga afgörandet, men intet beslutes af hönom, som ej ömt och alvarligt blifvit afhandladt makarne emellan; den myndighet, han utöfvar, erkännes vida mer af hustrun, än den betonas af honom sjelf. För öfrigt yttrar sig förf. i detta kapitel! ) Franska bibeln har uttrycket -une aide semblable å Inis; iden svenska står en hjelp, den! PECPESPET IE NANAK få DS vana ördten snske